| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LEDA le3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
känsla av stark olust som ingives av ngn l. ngt som man i längden icke kan fördraga l. vara tillfredsställd med l. vars värdelöshet man har insett; motvilja, vedervilja; avsmak, avsky. Känna l. gripas av leda vid l. för ngn l. ngt l. åt ngt. Få, äv. fatta leda vid l. för, förr äv. till l. av ngn l. ngt, förr äv. draga l. bära leda till ngn l. ngt. Ingiva ngn leda. Leda vid livet. Om någhor tagher ena hustru, och .. fåår ledho til henne .., så skola (osv.). 5Mos. 22: 13 (Bib. 1541). Man får ledhe aff enahanda math. SvOrds. B 5 b (1604). Jagh til them en ledo bär, / Som lögn och falskhet hafwa kär. Ps. 1695, 85: 6. Jag fattar en sådan leda för allt, hvad jag skrifver, att (osv.). Thomander TankLöj. 56 (1826). Han betages af leda åt verlden. Ljunggren Bellm. 266 (1867). Det är nästan otacksamt att känna leda vid anblicken av denna allmänna tillfredsställelse. NoK 111: 53 (1931). (Hon) har icke för dem, som kommit i beröring med henne, uttalat någon leda vid livet. Moberg Rosell 367 (1932). — jfr BOK-, FODER-, KULTUR-, LIVS-, MAT-, MÄN(NI)SKO-, PARLAMENTS-, VÄRLDS-LEDA m. fl. — särsk.
a) i uttr. (ända) till leda, äv. (i Finl.) till lust och leda, (ända) tills man blivit trött l. mätt på ngt l. kommit att avsky ngt. (Jag iakttog) ingenting, som jag ej redan tusende gånger sett och till leda beskrifvit. Castrén Res. 2: 30 (1845). Bodhandeln är mig ända till leda motbjudande. Carlén Köpm. 2: 76 (1860). (Japan har) blifvit beskrifvet nästan till lust och leda. Zilliacus JapSt. 135 (1896). Gellerstedt Gläntor 68 (1909).
b) om sinnesstämning som beror på allmän övermättnad l. allt för stor enformighet, ”spleen”. (En flicka har) sjungande besvurit / den långa, långa ledan / i harem i en Österstad. Fröding Reconval. 17 (c. 1908). Den förnäma ledan, en viss five-o-clock-spleen. Bergman LBrenn. 108 (1928).
c) i konkretare anv.
α) i förb. vara l. bliva ngn en leda l. en leda för ngn, ingiva ngn leda, väcka leda hos ngn; äv. i förb. bliva en (riktig) leda, bliva ngt som man avskyr l. är trött på. Bliberg Acerra 856 (1737). Blotta tanken härpå var henne en leda. Rydberg Ath. 371 (1859). Det blandade innehållet i de periodiska musikhäftena .. blev honom en leda. Dahlbäck Åb. 35 (1914). jfr (†): Trätande Qvinna är Mansens leeda. Grubb 822 (1665).
β) (mindre br.) i förb. ha sett sin leda på ngt, ha sett sig led l. trött l. mätt på ngt. Callerholm Stowe 147 (1852). Wirsén Ton. 289 (1893). Auerbach (1911).
Spalt L 401 band 15, 1939