Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEGERA, v.1 -ade.
Etymologi
[jfr t. legieren; av lat. legare, förordna, avledn. av lex (gen. legis), lag (jfr LAG, sbst.1). — Jfr LEGAT, sbst.1—2, RELEGERA]
(†) bortgiva (ngt) gm legat (se LEGAT, sbst.2); borttestamentera; äv. bildl. Den 26 Martii, legeredes efter wälb. s[alig] Dawid Kund till kyrckian, (ett) kalcke klädhe. BtÅboH I. 1: 68 (c. 1610). Samme penningar, som hennes Sal. Broder henne uti sitt Testamente gifwit och Legerat haffwer. BoupptSthm 12/10 1672, s. 927 b. (Dokument) som han .. legerade till Köpenhamnska Universitets-Bibliotheket. Frey 1845, s. 209. Cygnæus 4: 207 (1852; bildl.). Dalin (1871). — jfr BORT-LEGERA.

 

Spalt L 467 band 15, 1939

Webbansvarig