Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LEUK- lä͡u1k- l. LEVK- läv1k-, l. LEUKO- lä͡u1ko- l. -å- l. -ω-, l. LEVKO- läv1ko- osv.
eg.: vit, ljus; ss. första led i ssgr.
Avledn. (med.): leukemiker l. levkemiker, m.||ig. (knappast br.) person som lider av leukemi. Hygiea 1872, s. 86.
leukemisk l. levkemisk, adj. om blod: vari de vita blodkropparnas antal är ökat o. de rödas minskat. Det levkemiska blodet. Hygiea 1872, s. 87. 2NF 22: 500 (1915).
B: LEUKO- l. LEVKO-CYT lä͡u1kosy4t osv., r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. leukocyten, pl., eng. o. fr. leucocyte; med avs. på ordets senare ssgsled se under FAGOCYT] med. vit blodkropp. Wretlind Läk. 2: 45 (1894). Broman Männ. 1: 93 (1925). —
-PLAST lä͡u1koplas4t osv., r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. leukoplasten, pl., eng. leucoplast, fr. leucoplaste; senare leden bildad till gr. πλαστός, p. pf. av πλάσσειν, forma, bilda (jfr PLASTIK, PLASTISK, PLÅSTER)]
1) bot. i växtcell ingående kromatofor (se d. o. 1) som saknar färgämne o. har förmåga att ur socker bilda stärkelse, vitkropp; i sht i pl. NF 20: 117 (1896).
Spalt L 560 band 15, 1939