| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIM lim4, sbst.2, n. (TullbSthm 1584, Bil., osv.), stundom r. l. m. l. f. (Schroderus Comenius 104 (1639), SvKulturb. 3—4: 52 (1930)); best. limmet resp. limmen; pl. (i fackspr., i bet.: arter l. slag av lim) = (Sahlstedt (1757), Östergren (1931; i bet. 2)) (utan pl. Weste (1807), WoJ (1891)).
1) benämning på ett i fuktigt tillstånd klibbigt, men vid torkning småningom hårdnande ämne som framställes gm kokning av hudavfall, horn, ben m. fl. animaliska substanser o. som bl. a. användes till hopfogande av föremål av trä m. m.; äv. i utvidgad anv., om vissa bindemedel framställda av andra ämnen än djuravfall o. d.; jfr c. TullbSthm 1536, s. 78 a. Limets sammandragande kraft. VetAH 1740, s. 219. Flytande eller liqvid lim. Liedbeck KemTekn. 735 (1867). Handgjordt papper .. innehåller vanligen .. animaliskt lim som bindemedel. Roosval Schmidt 262 (1896). Ett vegetabiliskt lim (till tapetfärger) framställes genom förklistring av potatisstärkelse med alkali. HantvB I. 1: 258 (1934). — jfr BEN-, BINDVÄVS-, BROSK-, DJUR-, DRAG-, FISK-, GARV-, GARVAR(E)-, GLUTEN-, HANDSK-, HANDSKMAKAR(E)-, HARTS-, HORN-, HUD-, HUSBLOSS-, KASEIN-, LÄDER-, MUN-, RISGRYNS-, SNICKAR(E)-, SÄMSKMAKAR(E)-, VÄXT-LIM m. fl. — särsk.
a) (mindre br.) bildl. (Kärleken) är werldens lim. Runius (SVS) 1: 162 (1703). (Fåfängan o. dumheten) äro det lim som hopbinder den menskliga sammanlefnaden. Leopold 3: 447 (1795, 1816). — (†) (Hon) hölt .. (rikedomarna) ey wärdige, at hennes Högädla hierta wijd sådant Jordiskt lijm skulle låda. Columbus BiblW P 1 a (1674).
b) (i fackspr.) i inskränktare anv., om hydrolysprodukt av äggviteämnet kollagen. Gadolin InlChem. 134 (1798). Broman Männ. 1: 62 (1925).
c) [jfr t. judenleim] (†) oeg., i uttr. judiskt lim, naturlig asfalt, bärgbeck; jfr JUDE-BECK. Schroderus Comenius 104 (1639). IErici Colerus 2: 60 (c. 1645).
d) klibbigt ämne som strykes på kvistar l. spön för fångst av småfåglar; äv. bildl. Brenner Dikt. 1: 41 (1684, 1713). Fånga fogel med lim. Weste (1807). VLitt. 3: 483 (1902; bildl.). — jfr FÅGEL-LIM.
2) kalk (se KALK, sbst.2 1, 2); numera bl. (mindre br.) bärgv. om kalksten som uppsättes på masugn för att underlätta malmens smältning. VgFmT II. 1: 75 (c. 1670). NoraskogArk. 4: 68 (1673). Kalm VgBah. 24 (1746). Odelstierna JärnM 101 (1913).
-BALJA, r. l. f. (förr) balja vari vid pappersbruk papperet doppades vid limningen. BoupptVäxjö 1856 (vid pappersbruk). Ambrosiani DokumPprsbr. 371 (1923). —
(1 b) -BILDARE, r. l. m. kem. äggviteämne som vid kokning lämnar lim, kollagen. UVTF 16: 92 (1875). —
-BLANDA. (†)
-BORSTE.
-BRÄDE.
(2) -BÄRG. (†) bärg bestående av kalksten. NoraskogArk. 4: 302 (1751). Bergman Jordkl. 106 (1766). —
-DEGEL. för smältning av lim; jfr DEGEL, sbst.1 3; stundom om inre panna i en limpanna. BoupptSthm 1676, s. 15 b (1673). Landsm. XVIII. 1: 20 (1912). —
-FAST.
1) (i fackspr.) om papper: limmat så att bläck icke slår igenom detsamma l. sprider sig på dess yta. TT 1877, s. 212.
(2) -FATARE. (†) bärgv. arbetare vid masugn vars sysselsättning består i att krossa o. med fat o. andra hjälpmedel transportera kalksten upp på masugnen. JernkA 1895, s. 325. —
-FOG. ställe där tvenne sammanlimmade bräden beröra varandra; äv.: det av lim utfyllda mellanrummet mellan tvenne sammanlimmade bräden. Eneberg Karmarsch 1: 172 (1858). HantvB I. 2: 188 (1934). —
-FÄRG, r. l. m., förr äv. -FÄRGA, r. l. f. färgämne uppslammat i vatten med lim som bindemedel; äv.: färgämne som lämpligen uppslammas på detta sätt. På väf med lim färga målade Tapeter. ÅgerupArk. Bouppt. 1744.
(1 b) -GIVANDE, p. adj. (i fackspr.) om animaliskt ämne: som vid kokning övergår till lim. En limgifvande väfnad, lik hudens. Berzelius Kemi 6: 506 (1830). —
-GRUND, r. l. m. bottenfärg innehållande lim; tunt lager av lim ss. underlag för förgyllning o. d.; jfr GRUND, sbst.1 I 3 b. Målning på limgrund. Wikforss 2: 56 (1804). —
-GRÄS. (†) i uttr. brunt limgräs, om växten Lychnis viscaria Lin., tjärblomster. Rudbeck HortBot. 118 (1685). —
-KAPSEL. [jfr t. leimkapsel] farm. använd vid intagning av läkemedel, gelatinkapsel. Hygiea 1839, s. 92. —
-KNEKT. snick. större, ställbar skruvtving använd för att sammanhålla hoplimmade trästycken, medan limmet torkar. Eneberg Karmarsch 1: 78 (1858). —
-KOK. = -KOKNING 1; äv. konkret: massa av hudavfall o. d. som (på en gång) kokas för erhållande av lim. Westring SvLafv. 158 (1805; konkret). Garveriets limkok och pyr stank odrägligt. Suneson GGrund 83 (1926). —
-KOKARE, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.
-KOKERI1004 l. 3~002. inrättning för fabriksmässig tillvärkning av lim. Hülphers Norrl. V. 3: 106 (1797). —
-KOKNING.
2) smältning av stelnat lim gm kokning i vatten (i o. för användning vid limning). Bergqvist UndPlanRealsk. 183 (1906). —
-LAV. bot.
1) lav tillhörande familjen Collemaceæ Fr., gelélav, i sht släktet Collema Hoffm. Liljeblad Fl. 639 (1816). Fries Ordb. (c. 1870). särsk. om arten Collema pulposum var. tenax Sw. Acharius Lich. 128 (1798).
2) lavarten Ramalina calicaris Lin., särsk. var. fraxinea (Lichen fraxineus Lin.), asklav. Westring SvLafv. 145 (1805). —
-LÄDER. (i fackspr.) läderavfall från garverier, varav lim beredes. Clemensson 1KlippanPprsbr. 248 (i handl. fr. 1792). —
-PINNE.
2) till 1 d: pinne bestruken med lim för fångst av småfåglar; jfr -SPÖ, -STICKA; äv. bildl. Skogvakt. 1891, s. 53. Cedercreutz Blomst. 12 (1919; bildl.). —
-PLÅSTER. farm. taft som på ena sidan är bestruket med husbloss, muschplåster. Nyblæus Pharm. 141 (1846). —
-PRESS.
1) snick. för sammanpressning av hoplimmade arbetsstycken, tills limmet torkat. GHT 1892, nr 192 B, s. 1.
2) (förr) i pappersbruk: press vari de limmade pappersrisen pressades. Ambrosiani DokumPprsbr. 72 (i handl. fr. 1830). —
-RING. skogsv. o. trädg. limbestruken ring (av papp) som anbringas rundt en trädstam för att hindra skadliga insekter att krypa uppåt stammen. SD 1899, nr 135, s. 3. —
-SJUDERI1004 l. 3~002. (numera knappast br.) = -KOKERI. Stiernman Com. 3: 878 (1671). 2NF 16: 1047 (1912). —
-SKIVLING. bot. svamp tillhörande släktet Gomphidius Fr., slemskivling. Lönnegren Svampb. 29 (1895). —
(1 d) -SPÖ. bestruket med lim för fångst av småfåglar o. d. Schroderus Comenius 428 (1639). 2SvKulturb. 7—8: 296 (1937). särsk. bildl. CVAStrandberg 4: 244 (1857). Ett nytt limspö för den socialdemokratiska röstfångsten bland jordbruksarbetarna. SvD(A) 1932, nr 95, s. 5. —
-STARK.
1) (i fackspr.) till 1: som innehåller mycket lim.
(jfr 2) -STEN. [fsv. limsten] (mindre br.) bärgv. kalksten; i sht om kalksten som tillsättes i masugn för att underlätta malmens smältning. BtRiksdP 1869, I. 1: UtlåtKamKoll. s. 77 (1586). SvKulturb. 3—4: 52 (1930; om ä. förh.).
Ssgr: limstens-pänningar, pl. (förr) om en skattepost, urspr. utgörande ersättning för befrielse från en naturaprestation av kalksten till kronans järnbruk. LMil 2: 87 (1687). BtRiksdP 1869, I. 1: UtlåtKamKoll. s. 77.
-STRYKA, -ning.
2) bestryka (ngt) med limfärg; äv.: kalkstryka l. kalka (ngt); jfr LIM, sbst.2 2. SundhetscollBer. 1857, s. 167. Key HjälpDSjälv 59 (1917). —
(1 d) -STÅNG. [jfr dan. o. nor. limstang, t. leimstange]
1) (förr) till fångst av småfåglar använd lång stång som var bestruken med fågellim l. försedd med vidfästa smärre, limbestrukna pinnar; jfr -SPÖ, -STICKA. HovförtärSthm 1557 a, s. 56. Fogelfängaren pipar liufligt tå han sticker vt lim-stången. Scherping Cober 1: 186 (1734). NF 4: 1535 (1881). särsk. bildl. (jfr 2—4). Emot mamsell Sara brukade .. (han) Napoleons namn blott som en limstång, hvarmed han drog hennes tankar från hvarjehanda olägliga utflygter. Snellman Gift. 2—3: 68 (1842). DN(A) 1933, nr 62, s. 2.
2) [jfr d. løbe med limstangen, nor. løpe med limstangen, efter t. mit der leimstange laufen, särsk. bildl.: springa efter flickor (liksom fågelfängaren efter fåglar), bete sig som en (förälskad) narr. Jfr anm. nedan] bildl., i uttr. löpa (förr äv. löpa kring) l. springa med limstången, stundom limstång.
a) bete sig ss. en narr, fjanta, bära sig dumt åt; numera bl. ngn gg övergående i bet.: besvära sig i onödan, icke ha ngt för sitt besvär, (bli narrad att) göra sig onödigt besvär, bli ”dragen vid näsan”. Jagh bekenner gerna, att nhär de gråhårige löpa medh limstången, ähr inthe på de unga att förundra. OxBr. 3: 366 (1635). Fjellen komma nu att falla af många blindas ögon och — bönder och borgare att se, huru de lupit med limstången. Stenhammar Riksd. 2: 114 (1840).
b) försöka att ställa sig in (hos ngn), fjäska (för ngn); smickra; intrigera; äv.: springa omkring med skvaller, skvallra. VDAkt. 1674, nr 265. (Gud) weeth att wij intett liuga eller löpa medh lijmstången. Därs. 1680, nr 354. Han lopp med limstången mellan begge partierna. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Kom vid denna dejeuner någon misstänkt person in, som ansågs löpa med limstången, tog Ukko .. och gömde mig under bordet. Ahrenberg Männ. 1: 7 (1904). Anm. till 2. Columbus Ordesk. 10 (1678; uppl. 1908) anser ordets eg. bet. vara ”stång som sättes tvärt över nosen på svin l. annat djur för att hindra det från att tränga genom gärdsgårdar o. d.” (jfr KNÄVEL, sbst.1 1 b), samt härleder ur denna bet. uttr. löpa med limstången, som enl. honom användes om en som icke kan styra sig själv. Denna bet. ansluter sig nära till a ovan, men den kunde möjl. vara utvecklad ur en bet. ’kvastskaft’, i vilket fall ordet vore en ssg till LIMME.
3) (i Finl.) bildl., i uttr. låta ngn löpa långs limstången, narra (ngn), hålla (ngn) för narr. KalSvFolkskV 1907, s. 77.
4) (†) bildl. i uttr. bära den långa limstången, bete sig ss. en narr, bära sig narraktigt åt; jfr 2 a. Spegel GW 157 (1685).
-löpare. (†) smickrare; intrigant; jfr -stång 2 b. Dalin Arg. 2: nr 29, s. 2 (1734). Thomander 3: 263 (1826). —
-STÖPA, -ning. (†) bestryka (ngt) med lim; äv.: indränka (ngt) med lim. Schroderus Comenius c 4 a (1639). Meurman (1846; med hänv. till limdränka). —
-SVAMP. [svampen är fylld av ett segt slem] bot. svamp tillhörande släktet Bulgaria Fr.; särsk. om arten Bulgaria inquinans Fr., bollsvamp. VetAH 1762, s. 105. Krok o. Almquist Fl. 2: 338 (1907). jfr KLOT-, TRÄD-LIMSVAMP. —
(2) -SÄTTNING. (föga br.) bärgv. den mängd av kalksten som på en gång påfylles (”uppsättes”) i en masugn. JernkA 1821, s. 22. —
-TVING, ngn gg -TVINGE. snick. skruvtving använd för att sammanhålla tvenne hoplimmade trästycken, medan limmet torkar. Eneberg Karmarsch 1: 76 (1858). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 105. —
-VATTEN. vatten vari lim upplösts; vatten som innehåller lim. Linné Skr. 5: 54 (1732). HantvB I. 1: 137 (1934). —
-ÄMNE.
2) ämne som kan användas för limning. Nisbeth 877 (1868). SvSkog. 1143 (1928). särsk. (tillf.) allmännare: klibbigt ämne. Ramsay Barnaår 1: 140 (1904). Anm. till 2. I denna bet. kan ordet äv. anslutas till LIMMA, v. —
-ÖRT.
2) växt tillhörande släktet Silene Lin., glim, glimster. HbTrädg. 6: 222 (1876). Svensson Kulturv. 167 (1893).
Avledn.: limaktighet, r. l. f. Serenius EngÅkerm. 175 (1727). särsk. (†) konkret. Gummi eller annan limagtighet. GbgMag. 1760, s. 358. Fischerström 1: 354 (1779). —
LIMMA, v., se d. o. —
LIMMIG, förr äv. LIMMOT, adj. (lijm- 1639. lim- 1734 (: limoghet)—1738. limm- 1640 osv. -ig 1717 osv. -og(h) 1640—c. 1755. -ot(t) 1639—c. 1755) till 1.
1) limaktig; äv.: klibbig, slemmig. Schroderus Comenius c 4 a (1639). Then (kinabark) som seg är och limmig, är falsk. Lindestolpe Fross. 51 (1717). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 153.
2) (mindre br.) bestruken l. nedsmord med lim. Han är limig om händerna. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Östergren (1931).
Spalt L 759 band 16, 1940