| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEGEL de3gel2 (de`gel Weste), sbst.1, stundom (i sht i fackspr.) DIGEL di3gel2, sbst.1, r. l. m.; best. -n, stundom (i sht i södra Götal.) -en (Ordspr. 27: 21 (Bib. 1541) osv.); pl. -glar ((†) degelar Oxenst. brefv. 11: 698 (1637). degler Därs. 812 (1645)).
1) (i sht i fackspr.) eldfast kärl (af växlande material, storlek o. form) hvari ämnen upphettas till höga temperaturer l. bringas till smältning l. (förr) hvari smälta ämnen hällas för att svalna; särsk. om dylikt kärl som insättes uti o. utgör en viktig beståndsdel af en (smält)ugn l. ässja; potta; jfr KRUKA. En .. windvgn, Ther vdi man kunde smelte j degler, szå godzet icke komme ståendis vthan i degelen, och icke på botthnen. G. I:s reg. 17: 159 (1545). (Till Sthm har år 1640 införts) Deglar .. sätt (dvs. satser) 886. Oxenst. brefv. 11: 744 (1640). Stiernhielm Arch. H 2 b (1644). Om I blott kunde skaffa mig dägel, skall iag straxt vijsa Er min konst. Jag skall i ett ögnebleck göra skiönt och fijnt guld. Gyllenborg Vill. 88 (1721). I hvar ugn sättas 9 deglar eller krukor, runda, men smalare nederst. Linné Ungd. 2: 210 (1734; i fråga om mässingstillverkning). Då kopparen är smält til smidnings och upp-öst uti sina, med ler strukna heta ingöten, Diglar kallade, at der afsvalna. H. T. Scheffer i VetAH 13: 244 (1752). Gullet luttras i glöd och Silfver pröfvas i dägel. Nicander Sal. ordspr. 39 (1760). Hessiska deglar. Fischerström 2: 197 (1780). Diglar kallas .. vid kopparhamrar runda stora skålar om 3 kannors innehåll, som med et öra göras af tjockt järnbleck och öfverdragas med en tums tjock lera inuti. Rinman 1: 430 (1788). Deglar af platina äro nu mera alldeles oumbärliga för kemiska försök. Berzelius Kemi 3: 193 (1818). Deglarna äro koniska kärl, ofvantill öppna och der antingen runda samt försedda med en pip, eller 3-kantiga, så att de hafva 3:ne pipar. Nyblæus Pharm. 307 (1846). Man smälter (vid beredande af färg till ögonbryn) i en degel, öfver koleld, 6 ort beck, 6 ort harts, 3 ort virak och 3 ort mastix. AHB 54: 75 (1871). De äldre gjutstålsugnarna, hvilka ännu äro ganska allmänt i bruk i England, äro mycket enkla dragugnar, rymmande 2 à 4 deglar och eldade med koks. NF 5: 1234 (1882). Deglarna göras af skiftande storlek och rymma hvar för sig från 60 till 800 kg., stundom ända till 2,500 kg. Key-Åberg Glasind. 19 (1899). — i numera mindre br. förb. När den (dvs. massan) .. blifvit väl arbetad, kännes den något smidigare än i början, och är färdig att deraf slå diglar. Broling Resa 3: 86 (1817; med afs. på lerdeglar). — jfr BISKVI-, BLYERTS-, CHAMOTT-, GJUT-, GLAS-, GRAFIT-, GRÅ-, GULDSMEDS-, IPSER-, JÄRN-, KALCINER-, KALK-, KOL-, KOPPAR-, LER-, PASSAUER-, PLATINA-, PORSLINS-, PROBER-, PROF-, PRÖF-, REDUKTIONS-, SAND-, SATS-, SILFVER-, SMÄLT-, TÄCK-DEGEL m. fl. — särsk.
a) i jämförelser, i sht i uttr. såsom silfver l. guld i (en) degel o. d. En man warder igenom rosarens munn bepröffuat, såsom silffwret j däghelen och gullet j vgnen. Ordspr. 27: 21 (Bib. 1541). I eeld är han (dvs. Tobias) pröffuat, som guld j en deghil. Tob. com. G 1 a (1550). Sij hafwet huru stilla / Thet ligger, som een glittran Spegel, / Så blankt som Silfwer smält i degel. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651). Sij, Herrans taal är härligt och klart / Som silfwer i degelen renat. Ps. 1695, 32: 5; jfr Ps. 1819, 121: 5.
b) i uttr. som symboliskt beteckna praktiskt sysslande med kemi o. d. Sen de (dvs. de lärde) med dristig hand / I hennes (dvs. naturens) mörka verkstad famlat, / Der stoppat näsan in i hvar retort / Och degel, och till slut gått lika sluga bort. Franzén Skald. 2: 235 (1799, 1828). (Berzelius) ryckte sig från de första ynglinga-årens studium af blomsterverldens sköna alster .., för att vända sig åt degeln och retorten. Rydqvist i SAH 25: 20 (1849, 1852). jfr: En sak, att bygga på, sin halt beseglar / med synglas, prisma, siffror, våg och deglar. Rydberg Dikt. 2: 38 (1891).
c) mer l. mindre bildl.; särsk. i sådana uttr. som beteckna, att ngt utöfvar en ombildande l. förändrande inverkan på ngt, i sht att ngt verkar luttrande l. renande l. sofrande. Ty then (dvs. det blodet) som luttrat är igenom Hiertatz Degel / Han stjger sidst djt up (dvs. i hufvudet) så klaar som någon Spegel, / Och sedan delar sig i alla Kropsens Senor. Spegel Guds verk 253 (1685). Man kan ju i Paris de ädla seder köpa? / Der har han (dvs. herr Sprätthök) lärt sit guld i Skönhets deglar stöpa. Dalin Arg. 1: 254 (1733, 1754). Lutras i erfarenhetens degel. Wadman Saml. 1: 7 (1817, 1830). I nödens degel syndabristen / Sig dagligt mer och mer förtär. Ps. 1819, 235: 1. Fyld oss vinkar glasets degel. Palmær Eldbr. 49 (1822). Fantasien hade fritt spel, att i sin degel omsmälta de chaotiska massorna till idealiska partier. Törneros Bref 1: 275 (1827). Rec(ensenten) har här .. kastat flera af mina satser i samma degel, och deraf tillskapat en product, som jag icke erkänner. Palmblad Norge Bih. 91 (1847). (Den homeriska gudavärlden) är (hos Virgilius) liksom omsmält i den framskridna kulturens degel. NF 17: 1167 (1893).
2) [efter motsv. anv. i t.] (knappast br.) tekn. o. bergv. om den djupaste l. lägst belägna delen af härden i en s. k. schaktugn. Almroth Kemi 348 (1834).
3) (knappast br.) i allm.: smältpanna; smältgryta. (Man) slår vaxet i formen, låter det stå der några ögonblick, slår det åter i degeln, (smältgrytan som är af sten eller krukkärl). Konditorn 295 (1841). — jfr LIM-DEGEL.
-FORM~2, pl. -ar. form gm hvars nedtryckande i en degelpress den där befintliga degelmassan formas till en degel. 2 Uppf. b. 6: 48 (1904). —
-FOT~2. fot hvarpå degeln placeras vid vissa kemiska laborationer; piedestal. Engeström Lab. chym. 1: 144 (1781). Berzelius Kemi 3: 399 (1818). —
-GJUTSTÅL~20 l. ~02. = -STÅL. Jernk. ann. 1867, s. 191. Degelgjutstål, svenskt, icke härdadt. Starck Hållfasthetsl. 81 (1903). —
-HÅL~2. öppning på en (glas)ugn hvarigenom deglarna insättas o. uttagas. Dalin (1850). Kindblad (1868). —
-HÅLLARE~200, r. i sht kem. Priskur. fr. N. Peterson 1886, s. 61. Prislista å kem. glas fr. Ekecrantz 1901, s. 12. —
-KAMMARE~200. kammare (vid ett järn- l. glasbruk o. d.) afsedd för förvarande af deglar. PT 1899, nr 127 A, s. 4. En degelkammare med ugn. Därs. 1904, nr 280, s. 4. —
-MAKARE~200. Vid bruken anstälda ”degelmakare”. Key-Åberg Glasind. 19 (1899). 2 Uppf. b. 7: 233 (1903). —
-MASSA~20. mjuk massa (af lera osv.) hvaraf deglar förfärdigas. Ugnar, gjorda af bränd degelmassa. Berzelius Reseant. 76 (1812). Arbetaren .. inkastar (i degelpressen) en afvägd klump degelmassa. 2 Uppf. b. 6: 48 (1904; i beskrifning på deglars förfärdigande). —
-OLJA~20. [anledningen till namnet är den, att deglar användas vid framställandet af ifrågavarande olja] björkolja, björktjära, ryssolja. Lindgren Läkem. (1902). —
-PROF~2. prof hvarigenom medelst smältning i degel malmers osv. metallhalt, smältpunkt o. d. utrönas. J. Browallius i VetAH 5: 23 (1744). Då silfver-tillmyntnings-smältning företages .. skola .. plansarne först nedsmältas och degelprof å dessa uttagas. SFS 1836, nr 16, s. 7. Keyser Kemi 2: 428 (1874). —
-SAND~2. fin sand hvarmed den eldfasta leran vid förfärdigande af deglar uppblandas. Rinman (1788). —
-SLAGNING~20. (numera mindre br.) i fråga om lerdeglar; jfr -TILLVERKNING. Broling Resa 3: 88 (1817). Berzelius Kemi 3: 263 (1818). —
-SMET~2. (numera knappast br.) smet l. smörja hvarmed man smörjer deglar före användandet. Möller (1807). —
-SMÄLTNING~20. Jernk. ann. 1867, s. 190. Krupp använder .. fortfarande degelsmältning för sina kanoner. NF 5: 1234 (1882). —
-STÅL~2. stål som erhållits gm smältning i deglar; gjutstål; jfr -GJUTSTÅL, -GÖTMETALL, -METALL samt BESSEMER-, MARTIN-STÅL. Rosenberg Oorg. kemi 509 (1888). Redan år 1856 hade den österrikiske artilleriteknikern Uchatius framställt ett degelstål genom att smälta en blandning af granuleradt tackjärn och järnmalm (Uchatius-stål). 2 Uppf. b. 6: 60 (1904). —
-STÅLS-VERK—0~2. (degelstål- Tekn. tidskr. 1880, s. 185, 2 NF 6: 17 (1906)) Jernk. ann. 1888, s. 240. —
-TÅNG~2. med långa, böjda skänklar försedd tång hvarmed man fattar om (kanten på) en (upphettad) degel. Retzius Pharm. 8 (1769, 1778). Dalin (1850). Ahlberg Farm. tekn. 22 (1899). —
-UGN~2.
1) ugn som nyttjas vid brännandet l. vid torkningen af deglar. Rinman 1: 1060 (1788). Broling Resa 3: 84 (1817).
2) ugn i hvilken smältning försiggår i deglar. Tekn. tidskr. 1872, s. 98. Våra nutida degelugnar arbeta .. i många fall endast med naturligt drag. 2 Uppf. b. 6: 42 (1904). —
Spalt D 476 band 6, 1908