Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LJUNGELD juŋ3~el2d, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. iu-, liu-, liv-)
Etymologi
[fsv. liughnelder; jfr ä. d. liu(g)nild, dan. o. nor. lynild; förra ssgsleden till stammen i fsv. lyghna, blixt, äv. föreliggande i fd. liu(gh)n, dan. o. nor. lyn, nnor. dial. ljōn, blixt, av ett germ. leuȝna-, till en ieur. rot leuk: luk, lysa (jfr LJUS, adj.). — Jfr LJUNGA, v.]
(numera bl. i vitter stil o. i folkligt spr. i vissa trakter) blixt; äv. koll., stundom närmande sig bet.: (oväder med) blixtrande. Mat. 24: 27 (NT 1526). (År 1314) war så mykin tordön och liwngeeld, at sådana hade man icke hördt tilforenne. OPetri Kr. 117 (c. 1540). Som .. (Åbo) Kyrkias Torn .. af en hastig Liung-Eld blifvit itändt. PH 2: 1365 (1738). Ljungeldar korsa den nattliga skyn. Ling Tirf. 2: 74 (1836). Med ljungeldens fart genomflög detta ord (att ständerna skulle sammankallas) hela Frankrike. Ekelund NAllmH II. 2: 6 (1838); jfr a. — särsk.
a) i jämförelser; ofta för att beteckna hög fart l. snabbhet o. d. Luk. 10: 18 (NT 1526). Deras blänkande Svärd, hvilcka lyste som Liung-elden. Ehrenadler Tel. 851 (1723). Han flög ned för trappan, som en ljungeld. Ekelund Fielding 387 (1765).
b) bildl.; jfr BLIXT 1 a β. Schroderus Os. III. 1: 34 (1635; om ”bannstråle”). Min vredes ljungeld. Bergstedt Öfv. 19 (1845). (Åhörarna böjde) sina hufvuden under de ljungeldar, som flammade från predikostolen. Rydberg Frib. 111 (1857). Snillets ljungeld. Björling Sol. 2 (1869). särsk.
α) om blixtlikt sken; jfr BLIXT 2 (a). Skarpa klingors ljungeld. Stagnelius (SVS) 2: 349 (1821).
β) om ljungande blick o. d.; jfr BLIXT 2 b. Ur hans öga flög en ljungeld mig emot. Runeberg 5: 178 (1863).
Ssgr (numera bl. i vitter stil o. i folkligt spr. i vissa trakter, mera tillf.): A: LJUNGELD-STRÅLE, se B.
B: (jfr b β) LJUNGELDS-BLICK. ljungande blick. Stagnelius (SVS) 1: 34 (1814). —
-BLIXT. (†) blixt. Phosph. 1810, s. 73. —
-BRAND. åskbrand. Hülphers Mus. 222 (1773). —
-FART. blixtsnabb fart. Wallin Vitt. 2: 293 (1805). —
-LÅGA, r. l. f. jfr -STRÅLE. PoetK 1813, Suppl. s. 275 (bildl.). Ps. 1937, 533: 3. —
-MATERIE. (†) = -ÄMNEN. Den så kallade ljungelds materien, svaflet, salpetern, oljorna m. m. VetAH 1759, s. 87. —
-MOLN. åskmoln. Järta 2: 633 (1823). Job 37: 11 (Bib. 1917). —
-SKEN. blixtsken. Gyllenborg Skald. 33 (1798). —
-SKOTT. (†) om blixt som slår ned, åskslag. Vish. 5: 21 (Bib. 1541; ännu i öv. 1792; Apokr. 1921: ljungeldarnas pilar). Schroderus Os. 2: 14 (1635). —
-SKY, r. l. m. åsksky. Thorild (SVS) 1: 143 (1787). —
-SNABB. blixtsnabb. Crusenstolpe Mor. 3: 206 (1841). —
-SNAR. (†) = -SNABB. Atterbom Lyr. 2: 151 (1841). —
-STRÅLE. (-eld- 1734—1868. -elds- 1741 osv.) blixt(stråle). Serenius Ii 2 a (1734). —
-VIGG. åskvigg, blixt. Adlerbeth Æn. 9 (1804). —
-ÄMNEN, pl. (†) om de ämnen varav blixten förr ansågs uppstå; äv. bildl.; jfr -MATERIE. Atterbom LÖ 1: 216 (1824). Ljunggren SmSkr. 3: 109 (1881; bildl.).

 

Spalt L 963 band 16, 1941

Webbansvarig