Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOGI loʃi4 l. lå-, äv. lω-, n.; best. -et l. -t; pl. -er (Sundén (1886) osv.) l. (mindre br.) -n (Klint (1906), Östergren (1932)).
Ordformer
(logi 1839 osv. logie 1771—1801. logis 1712—1907)
Etymologi
[jfr d. logi(s), t. logis; av fr. logis, avledn. av loger (se LOGERA). — Jfr CORPS-DE-LOGI, LOGEMENT]
ställe där ngn bor (numera bl. tillfälligt l. för kortare tid, särsk. mot betalning), (tillfällig) bostad, husrum; äv. (i sht i vissa uttr. o. ssgr) abstraktare, om själva boendet. Spegel 596 (1712). Han hade sitt logis på gästgifvaregården. Englund Ged. 69 (1853). Åt en stor del resande måste den faderlige gästgifvaren anskaffa logi ute i byn. OoB 1893, s. 395. Bergman Patr. 119 (1928). — jfr GRATIS-, NATT-LOGI.
Ssg: LOGI-HUS. om hotell l. pensionat o. d. av enklaste slag, härbärge (se d. o. 1 d). SD 1895, nr 334, s. 3. 2NF 27: 63 (1917).

 

Spalt L 1035 band 16, 1941

Webbansvarig