Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKAT, m.
Ordformer
(locatt)
Etymologi
[jfr ä. d. lokat, nyisl. lókátur; av mnt. locate, av mlat. locatus, eg. p. pf. av lat. locare, placera, avledn. av locus (se LOKUS)]
(†) biträdande lärare vid skola, underlärare; jfr HÖRARE 2. VarRerV 12 (1538).

 

Spalt L 1049 band 16, 1941

Webbansvarig