Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKOMOTIV lωk1ωmωti4v l. 1-, äv. lok1– l. 1-, l. -om- l. -åm-, l. -mo- l. -må-, n. (AB 1840, nr 304, s. 3, osv.) ((†) r. l. m. l. f. LdVBl. 1836, nr 51, s. 2, ReglTjSJ 1858, s. 42); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. = (Dalin (1853) osv.), äv. (ss. r. l. m. l. f. alltid) -er (PT 1850, nr 193, s. 2, osv.).
Ordformer
(förr äv. loc-. -if (-ifv-) 18401846. -iv 1836 osv.)
Etymologi
[jfr d. lokomotiv, t. lokomotive, eng. o. fr. locomotive; eg. substantivering av LOKOMOTIV, adj.]
(jfr anm. nedan) med kraftmaskin försett fordon avsett att på järnväg l. spårväg (förr stundom på landsväg) framdraga vagnar med last av resande o. gods; urspr. bl. om dylikt fordon med ångmaskin jämte ångpanna (jfr ÅNGVAGN), sedermera äv. med elektrisk motor, förbränningsmotor, tryckluftmotor o. d.; jfr LOK, sbst.3 Elektriskt lokomotiv, med elektrisk(a) motor(er). LdVBl. 1836, nr 51, s. 2. ReglTjSJ 1858, s. 42. SvGeogrÅb. 1929, s. 166. — jfr BOGGI-, BÄRGS-, GODS-, GODSTÅGS-, HJÄLP-, JÄRNVÄGS-, LANDSVÄGS-, MOTOR-, PLOG-, SNÄLLTÅGS-, TANK-, TENDER-, VÄXEL-, ÅNG-LOKOMOTIV m. fl. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: framdrivningsmaskineri. AB 1840, nr 304, s. 3. Om .. en .. Jakt framdeles förses med ångmachin eller annat mechaniskt locomotiv (så osv.). SPF 1847, s. 40.
b) (†) bildl. Vid armen förde .. (sjömannen) ett fruntimmer .., hvars .. ögon allt emellanåt urladdade den ena gnistan efter den andra mot sitt locomotiv, den värdige sjögasten. Ridderstad Samv. 2: 241 (1851). Lokomotivet för allt stort / På hvarje tid, på hvarje ort / Är ordets jättemakt. Nybom SDikt. 1: 284 (1880).
c) (†) i allmännare anv.: fortskaffningsmedel. AB 1841, nr 158, s. 4 (om luftballong). KonvLex. (1861).
Anm. I fackspr. har ordet numera allt mera utträngts av LOK, sbst.3
Ssgr (jfr LOK, sbst.3 ssgr; i sht i fackspr.; jfr anm. ovan): LOKOMOTIV-AVDELNING. (†) vid järnväg: maskinavdelning. ReglTjSJ 1858, s. 81.
-AXEL. jfr AXEL, sbst.1 I 1.
-BANA, r. l. f. (föga br.) järnväg trafikerad med lokomotiv; jfr BANA, sbst.1 2 b; motsatt: hästbana. BtRStP 1850—51, 10. I. 1: 297.
-BRÄNSLE.
-ELDARE. järnvägstjänsteman med uppgift bl. a. att värkställa eldningen på ånglokomotiv o. att biträda lokomotivföraren. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 1.
-FABRIK.
-FÖRARE. järnvägstjänsteman med uppgift att sköta lokomotivets manövrering för framförande av bantåg samt att svara för lokomotivets skötsel m. m. Tiden 1848, nr 255, s. 4.
Ssgr: lokomotivförar(e)-elev.
-förman. (förr) under åren 18621897 benämning på innehavare av viss befattning vid Statens järnvägar (l. enskild järnväg), sistnämnda år ersatt med: lokomotivmästare. NF 7: 1176 (1883). SJ 4: 497 (1906; efter handl. fr. 1862).
-JÄRNBANA~020. (numera knappast br.) = -BANA. Pasch ÅrsbVetA 1846, s. 7. TT 1902, V. s. 53.
-JÄRNVÄG~02, äv. ~20. (föga br.) = -BANA. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 233 (1853).
-KILOMETER~0020. järnv.-statist. Lokomotiv- och vagn-kilometern, d. ä. .. 1 lokomotiv eller 1 vagn, som genomlupit 1 km. väg. NF 7: 1175 (1883).
-KRAN. (mindre br.) kran (se d. o. 1) uppsatt på underrede med hjul o. avsedd att förflyttas på vanligt järnvägsspår samt försedd med maskineri såväl för lyftning av lasten som för förflyttning av kranen själv. SvD(A) 1920, nr 275, s. 2.
-MAN, m. om lokomotivförare l. eldare (l. lokomotivförares biträde). GHT 1895, nr 229 A, s. 3.
Ssgr: lokomotivmanna-förbund(et). Sverges lokomotivmannaförbund, facklig sammanslutning av lokomotivmän vid Sverges järnvägar, bildad 1908. 2SJ 1: 162 (1931).
-MIL. (förr) järnv.-statist. jfr -KILOMETER. ReglSJBränsle 1865, s. 2.
-MÄSTARE. järnvägstjänsteman (i löneavseende placerad högre än lokomotivförare) som förestår (mindre) lokomotivstation; jfr -FÖRAREFÖRMAN. BtRiksdP 1897, Saml. 1. I. 2: nr 27, s. 80.
-PARK. sammanfattande benämning på samtliga till viss järnväg hörande (l. i visst land o. d. befintliga) lokomotiv. TT 1891, s. 58. 2SJ 2: 446 (1931).
-PERSONAL. på lokomotiv tjänstgörande lokomotivförare jämte biträde (eldare). ReglTjSJ 1858, s. 49.
-PIPA, r. l. f. (†) på lokomotiv: (ång)-vissla. Hedberg Sardou 29 (1866). TjReglArm. 1889, s. 433.
-PUTSARE, m. järnvägstjänsteman med uppgift att elda upp o. rengöra lokomotiv. TT 1880, s. 105. SJ 4: 496 (1906; efter handl. från 1862).
-REPARATÖR.
-STALL. byggnad vari lokomotiv efter slutad tjänstgöring införes i o. för rengöring o. tillsyn m. m. TByggn. 1859, s. 176.
-STATION. om vid vissa järnvägsstationer befintliga (större) anläggningar för lokomotivens skötsel o. vård. ReglSJMachinEld. 1857, s. 9. BtRiksdP 1927, VI. 1: nr 9, s. 15.
-TYP.
1) typ l. sort av lokomotiv. Lundberg Lok. 34 (1902).
2) i fråga om ångpanna: typ l. sort (av ångpanna) som brukar användas på lokomotiv. TSjöv. 1891, s. 265 (på fartyg). 2NF 18: 1231 (1913).
-VAGN. [äv. att hänföra till LOKOMOTIV, adj.] (†) lokomotiv. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 228 (1853).
-VISSLA, r. l. f. TT 1891, s. 59.
-VÄG. (numera knappast br.) = -BANA. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 276 (1853). JernkA 1870, s. 137.
-VÄRKSTAD~02 l. ~20. för tillvärkning o. reparation av lokomotiv. JernkA 1863, s. 1.
-ÅNGBÅT. (†) bogserångare. SvT 1852, nr 168, s. 2.
-ÅNGPANNA~020. ångpanna hörande till lokomotiv l. av sådan typ som användes till lokomotiv. TT 1899, Allm. s. 292.

 

Spalt L 1050 band 16, 1941

Webbansvarig