| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOSSA los3a2, v.1 -ade ((†) pres. ind. sg. -er G1R 24: 437 (1554), SUFinlH 5: 340 (1618)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. tr. o. i uttr. lossa på l. för ngt.
1) med avs. på ngt varmed ett föremål o. d. hålles samman l. är fäst vid ngt annat, ss. knut, spänne, knäppe, band, boja o. d.: lösa (upp), knyta resp. knäppa upp o. d.; jfr 3. (Fångarnas) boyor wordho lossadhe. Apg. 16: 26 (NT 1526). Hon lossade några häcktor i ryggen på .. (systrarnas) klädningar. Almqvist Hind. 85 (1833). Han lossade bandet, hvarmed käpparna (i knippan) höllos samman. LbFolksk. 8 (1890). Lossa knutar. Hammarström Sportfiske 109 (1925). — särsk.
a) (mera tillf.) i uttr. lossa band o. d. från, förr äv. av ngt, lösa upp band osv. o. taga bort det från ngt; jfr 2. Ingom lossas beltet aff hans lender. Jes. 5: 27 (Bib. 1541). Tegnér (WB) 1: 164 (1805).
b) (mindre br.) i uttr. lossa för ngt, taga bort överbindning o. d. från ngt; jfr 2. Han svarade ej, utan lossade för korken (på en champagnebutelj) och lät den flyga upp med en knall. Benedictsson Peng. 311 (1885). Lidforss DQ 2: 467 (1892).
c) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. OPetri Sacr. D 2 a (1528). Det arma land, / Der tvedrägt lossat hvart samhällsband. Sätherberg Dikt. 1: 241 (1854, 1862). — särsk.
α) (i sht i vitter stil) i uttr. lossa sin l. ngns tungas band l. [elliptiskt härför l. med anslutning till 2] lossa sin l. ngns tunga o. d., börja resp. få ngn att tala (mera fritt), ”lösa sin l. ngns tungas band”; jfr 3 a β. Då han sutit en tid vid sitt stop, och det värmande ölet / Lossat hans tungas band, framflöda de sparade orden. Runeberg 1: 121 (1832). Vinet lossade tungan. Fryxell Ber. 7: 81 (1838).
β) (†) med avs. på äktenskap, trolovning o. d.: upplösa; jfr 2 e γ. Theras hionelagh war .. genom dödzfall losset. SthmTb. 5/5 1596. VDAkt. 1725, nr 90.
2) med avs. på ngt som är fäst l. sitter fast vid ngt annat: löstaga (ngt) från dess fäste l. från det föremål varvid det sitter fast, lösgöra, frigöra; taga l. bryta loss; lösrycka; jfr 3. Lossa ngt från l. ur, förr äv. av ngt. Apg. 27: 41 (NT 1526). Gesellen .. (lät fira) sig .. neder (i brunnen) at låssa ämbaren, som hade fäst sig wid en steen. Hiärne 2Anl. 24 (1702). Lossen höllstren snart af edra bössor. Runeberg (SVS) 1: 183 (1831). När pastillerna hårdnat, lossas de från blecken. Grafström Kond. 39 (1892). Lagerlöf Holg. 2: 299 (1907). — särsk.
a) (†) sjöt. i uttr. lossa ankar, lätta, lyfta ankar. EkenäsDomb. 1: 105 (1646). Björnståhl Resa 1: 500 (1773).
b) sjöt. lösgöra (fartyg) gm att kasta loss förtöjningarna, kasta loss, stöta l. lägga ut (från stranden); äv.: avgå l. avresa med fartyg (från en plats). När jag med mitt skep lossade ifrå Giötheborg til England. Swedberg Amer. 31 (1732). Vj låssade från land. Sahlstedt TuppSag. 24 (1759). — särsk. (i Finl.) bildl.: bryta upp, ge sig i väg. Hertzberg Aho PatrH 6 (1886). Signal till uppbrott ljuder, men man vill ej lossa, ty så hemmastadda hade vi alla blifvit. NPress. 1895, nr 175, s. 3.
c) (†) refl. (jfr e α): lösrycka sig, göra sig lös, ”släppa”; slita sig loss; äv. med saksubj. L. Paulinus Gothus Pest. 83 a (1623). Fanny lossade sig ur mina armar. Palmblad Nov. 2: 32 (1819, 1841). Skulle stången lossa sig och vika under lyftningen (osv.). Täubel Boktr. 1: 200 (1823).
d) (numera bl. mera tillf.) med avs. på fängslad person l. bundet djur o. d.: befria (från bojor l. band o. d.), lössläppa; förr äv. oeg., i fråga om utsläppande ur fängelse: lössläppa, frigiva. G1R 1: 138 (1523). The Rhodiser slogho Fånghuset vp, och låssade the Fångar, som (osv.). Schroderus Liv. 405 (1626). Gyllenhjelm, nyss lossad ur ett hårdt fängelse. 1SAH 2: 298 (1788, 1802). Landtmannen lossade hunden från kedjan. SD(L) 1896, nr 40, s. 4. — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, bildl.: befrielse. Bureus Nym. 3: 5 (1637).
e) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr b slutet, d slutet): frigöra, lösgöra; befria; numera nästan bl. i (utförd l. bl. antydd) bild. (De säga om Kristus att) han är igen vpstånden, / Och lossat ifrån Dödzsens bandom. Brasck Apg. A 3 a (1648). En lärare, som .. lossar .. sällhetsbegäret ifrån sinnlighetens föremål. Leopold 3: 380 (1801, 1816). Gustaf III hade .. lossat handel och näringar ur deras sekelgamla bojor. Odhner G3 2: 4 (1896). — särsk.
β) [jfr d] (†) med avs. på person l. samhälle o. d. som befinner sig i trångmål l. fara l. i fiendernas våld o. d.: befria. Gudh .. lossade oss uthur wåre owenners hand. Gustaf II Adolf 170 (1617). Risell Vitt. 464 (1720).
γ) (†) med avs. på kontrahent i äktenskap; i uttr. lossa ngn från ngn, bevilja ngn skilsmässa från ngn; låta ngn skilja sig från ngn; jfr 1 c β. Begiäres att .. Carl Erichsson måtte bliffwa lossat ifrån sin styfwa Hustro. Wallquist EcclSaml. 1—4: 121 (1651). VDAkt. 1651, nr 95.
δ) (†) i fråga om befrielse från tjänst l. uppdrag o. d.: befria, entlediga; äv. refl.: taga ledigt. VDAkt. 1681, nr 264. Iag .. är så bunden wed dagelig upwachtning, at iag knapt .. kan lossa mig från mine embetzsyslor. Därs. 1691, nr 7. MoB 1: 68 (1788). — särsk.
γ’) friköpa (ngn); jfr 10. På thet hoen måtte lossa honom medh Lego vthur knechta tiänsten. VDAkt. 1651, nr 126.
ε) (†) i fråga om befrielse från förpliktelse, åtagen förbindelse, skuld o. d.: lösa, fritaga, befria; äv. refl. SynodA 1: 23 (1608; refl.). Dhen .. Gudz nåde medh hwilken han the Bootfärdige loszar och frijsäger ifrå Synden. Emporagrius Cat. K 7 a (1669). Järta 2: 32 (1826; refl.).
ζ) (†) i fråga om befrielse från nöd, lidande, bekymmer, besvär o. d.: befria. Ps. 1536, s. 29. Iag tackar Gudh Fader i Himmelrÿk, som mig lossar af all min nödh. Visb. 2: 415 (c. 1600). Thomander 2: 593 (1828). — särsk. med obj.-växling: befria ngn från (lidande, besvär osv.). Hon kan well låssa min långha åtrå. Visb. 1: 78 (1573). Murenius AV 487 (1661).
η) (†) i pass.: dö, skiljas hädan, förlossas (se FÖRLOSSA 1 c slutet). Tijdhen tillstundar ath iach lossas skall. 2Tim. 4: 6 (NT 1526; Bib. 1541: skilias hädhan).
3) med avs. på knut l. band l. föremål som är fäst l. sitter fast vid ngt annat o. d.: lösa l. lösgöra till viss del l. i viss grad (utan att åstadkomma fullständigt upplösande l. frigörande); göra (knut, band o. d.) mindre hårdt åtdragen l. spänd; komma (ngt) att sitta löst i sitt fäste (så att det jämförelsevis lätt går att rubba); dels med obj., dels i uttr. lossa på ngt; ofta svårt att skilja från 1 o. 2. Lossa en skruv, mutter, spik. Lossa på kragen, halsduken. Serenius Kk 1 a (1734). Nymphen .. / Lossar på sit pärlband, knyter sin salopp. Bellman (BellmS) 1: 225 (c. 1775, 1790). Bromsen lossas därigenom, att man ökar trycket i hufvudledningen. 2NF 34: Suppl. 846 (1923). — särsk.
a) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. Chydenius 329 (1777). Lossa på det handelstvång, som herrskade. Malmström Hist. 5: 116 (1877). Lossa en liten smula på tyglarna, herrar skolbyråkrater. SvD(A) 1929, nr 28, s. 20. — särsk.
α) i uttr. lossa på pungen l. (mera tillf., skämts.) (byx)fickan l. (i sht förr) pungremmen, icke hålla så hårdt på pängarna, vara l. börja bli frikostig med pängar, släppa till pängar. Archebiskopen har .. lossat på pungremmen. Corylander LundDomk. 37 (1756). Blanche Våln. 116 (1847: han .. lossar på byxfickan). Jag hade fått pappa att lossa på pungen för att bereda mina vänner en glad dag. Hedenstierna Kaleid. 150 (1884).
β) i uttr. lossa på tungans band, börja tala, bli mera frispråkig; jfr 1 c α. Snoilsky 4: 45 (1887).
b) i utvidgad l. oeg. anv.: släppa efter på (ngt), komma (ngt) att slappna; numera nästan bl. med avs. på grepp o. d. Varman förmår genom dess utspännande egenskap .., att liksom slappa eller lossa de uti Härdningen hårdt spände partiklar (i stål). Rinman JärnH 989 (1782). Förmodligen måste jag .. ha lossat mitt tag om tjuven. Hellström Malmros 177 (1931).
4) (numera bl. tillf., i vitter stil) få (is l. isbelagd vattensamling) att gå upp; förr äv. i pass. med intr. bet.; jfr LOSSNA, v. I 4. G1R 24: 189 (1554; i pass. med intr. bet.). När våren elfvorna lossar, / och bryter isen. Ling Riksd. 32 (1817). Wecksell SDikt. 14 (1856; i pass. med intr. bet.).
5) (†) kem. o. fys. frigöra (se d. o. 3 a). VetAH 1770, s. 88. Den vid förbränningen lossade värme. Uhr Koln. 129 (1814).
a) (†) med avs. på skjutvapen: avfyra skott l. skjuta med (ngt), avfyra; äv. i uttr. lossa en pistol o. d. på ngn l. ngt, med en pistol o. d. avlossa skott mot ngn l. ngt. Brahe Kr. 49 (c. 1585). Tug hundradhe bösser, / leth konungen lossa. Visb. 2: 149 (c. 1600). Hans .. brott var, at han på K. Erik i dess fängelse lossat en pistol. Dalin Hist. III. 2: 458 (1761). SvLitTidn. 1821, Bih. sp. 35. Sundén (1886).
b) med avs. på skott o. d.: avfyra, avlossa, skjuta; tillf. äv. med avs. på kula, pil o. d.; äv. i uttr. lossa (ett) skott o. d. på ngn l. ngt, avlossa (ett) skott mot ngn l. ngt. PH 5: 3246 (1752). DeFoë RobCr. 86 (1752; med avs. på pil). Vi undveko att lossa skott på (riporna). Hemberg ObanStig. 251 (1896). — jfr SKOTT-LOSSNING. — särsk. (†) i utvidgad l. oeg. anv.: slunga, utslunga, avfyra o. d. Rom .. lossade öfver honom (dvs. Hemming Gadd) en Bandlysning. Dalin Hist. 2: 846 (1750). Öde, du som mot dit rof / Hvarje dag en ljungeld lossar! Kellgren (SVS) 2: 67 (1780). Lossar du ett ord, förlorad är du då. Remmer Theat. 1: 212 (1808, 1814).
7) urlasta (varor, från fartyg l. järnvägsvagn o. d.); äv. med obj. betecknande fartyget osv.: urlasta varor från (fartyg osv.), tömma (fartyg osv.) på dess last; äv. oeg., med subj. betecknande fartyg o. d.; äv. i abs. anv. HSH 1: 31 (1527). (Holländarna) moste årligha med tu skip komma til Wisby och lossa ther. OPetri Kr. 279 (c. 1540). Til Låssningen af de Skiep, som komma at hålla Qvarantaine, äro vissa Fahrtyg och Lichtare utsedde. FörordnHandel. 14/12 1721, s. A 4 b. Den (dvs. galeasen) hade varit uppe i Stockholm att lossa kalk. Sturzen-Becker 2: 71 (1842, 1861). Lastning och lossning av styckegods åligger i allmänhet järnvägen. Engström o. Carlson HlednTrafik. 44 (1917).
8) (†) upplösa (hård massa o. d.) till mjukare konsistens l. flytande massa l. vätska o. d.; lösa. BOlavi 42 a (1578). Corinther .. låssa meer (än russin) och hålla Lijfwet öpet. Därs. 63. Tils .. thet hårdaste (av malmen) blifver lossadt. NoraskogArk. 4: 205 (1719).
9) (†) tappa l. förlora (ngt därigm att det lossnar). (Det är) bekant, thet Boskapen omkring tredie året ungefär lossar sina tänder. Wasenius NorrlBoskSk. 85 (1751).
10) (†) lösa ut; lösa till sig, köpa; betala; jfr 2 e δ γ’. G1R 24: 443 (1554). Befalningzmannen opböd Krysbo hemmanet annat sin (dvs. för andra gången), ähr någon af slechten som will lossat står thet them till bodz. UpplDomb. 1: 26 (1619). HB 1: 76 (1633).
11) [jfr sv. dial. lösa, lössa i motsv. anv. (Ihre (1769))] (†) gagna, hjälpa, tjäna till. (En viss person har) försmädat och sagt, Thett lossar fögha att gå till Sacramentet. VästeråsDP 4/11 1620.
II. (utom i bet. 2 slutet o. 4 numera bl. ngt vard.) intr.
2) motsv. I 2; = LOSSNA, v. I 2; jfr 3. IErici Colerus 1: 343 (c. 1645). Et ankare lossade, och föll i sjön. Schönberg Bref 2: 364 (1778). — särsk. bärgv. = LOSSNA, v. I 2 a. Malmen, bärget lossar bra, dåligt. Johansson Noraskog 3: 104 (cit. fr. 1692).
3) motsv. I 3; = LOSSNA, v. I 3; ofta svårt att skilja från 1 o. 2. När Cronan will låsza på (häst-)Håfwen. Rålamb 13: 135 (1690). 2NF 34: Suppl. 846 (1923). — särsk. i utvidgad anv., motsv. I 3 b: slappna; ge med sig; vanl. bildl. Nervspänningen lossade. Hagberg VärldB 182 (1927).
4) motsv. I 4; om is l. isbelagd vattensamling: gå upp; i sht i ssgrna IS-, VÅR-LOSSNING; jfr LOSSNA, v. I 4. UpplDomb. 1: 12 (1616). Det led .. mot våren, och isarna lossade. Heidenstam Svensk. 1: 306 (1908). Sjön var i lossning. Berg Sjöf. 19 (1910). — särsk. i utvidgad anv.; dels (i sht i ssgn TJÄL-LOSSNING) om tjäle: gå upp; dels (mera tillf.) om snö o. d.: smälta, gå. Apr. 10 lossade snöföret. NorrlS 1—6: 44 (c. 1770). Kälen (hade) icke lossat till mer än 1 meters djup å ytan. SD(L) 1900, nr 517, s. 2.
5) (†) motsv. I 6; om skott l. skjutvapen: gå av. Adlersparre HSaml. 2: 13 (i handl. fr. 1563). Nordholm Djurf. 28 (1749). HA 6: 32 (c. 1817).
6) (†) motsv. I 8; opers.: bli lös. (Den som tagit avföringsmedel) skal icke strax gå til Stool, när han förmärker thet begynner låssa vthi Lijfwet. IErici Colerus 1: 189 (c. 1645).
1) (numera bl. mera tillf.) till I 2: lossa o. ta bort l. av. Fnaset, som sitter öfver (valnöts-)kärnan, bör lossas af. Linné Diet. 2: 195 (c. 1750).
2) (†) till I 2 e δ β’: avlösa (ngn). VDAkt. 1704, nr 207. Vi predikanter lossade altid af hvar annan. Münchenberg Scriver Får. 190 (1725).
4) till I 6.
a) (†) avfyra skott med (skjutvapen), avfyra. Schroderus Comenius 703 (1639). Nordholm Djurf. 24 (1749).
LOSSA FRÅN. (†) till I 10; i uttr. lossa ngt från ngn, lösa ngt till sig från ngn. Schmedeman Just. 74 (1580). —
LOSSA UNDER. (†) till I 10: lösa till sig (jordstycke o. d.) o. lägga detta under (ett visst hemman o. d.). UpplDomb. 1: 6 (1615). —
LOSSA UT. (†) till I 7: urlasta, lossa. Polhem Bet. 2: 11 (1721). CAEhrensvärd Brev 1: 142 (1788). jfr UTLOSSA.
-SEDEL. (loss- 1681. losse- 1672—1720) (†) lossningsattest. Stiernman Com. 3: 914 (1672). 2RA 1: 136 (1720).
-SEDEL, se A.
C: LOSSNINGS-ATTEST. av tulltjänsteman utfärdad attest över lossad fartygslast. CommercecollKungör. 9/1 1759, s. 4. —
-HJUL. hjul l. block som, upphängt under en gaffel l. bom l. i topprep på fartyg, användes vid lossningsarbete o. d., lasthjul. PT 1897, nr 86 A, s. 2. —
-HÖNA, r. l. f. visst slags (vanl. cirkelformigt) lasthjul för användning vid lastbommar o. vinschar. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-RULLA, r. l. f. till ledning vid tullkontroll i samband med lossning använd rulla innehållande avskrift av skeppares märkrulla l. godsförteckning för bantåg. SPF 1839, s. 123. —
Spalt L 1072 band 16, 1941