Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOSSNA los3na2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar HC11H 12: 80 (1697; möjl. att hänföra till sg. lossnad), WoJ (1891)); förr äv. LOSSNAD, m.; pl. -er.
Ordformer
(lossn- (lå-, -sz-) 1697 osv. lösn- 1753—1891. lössn- 1742—1840. -na 1742 (: lössnor, pl.) osv. -nad 1697)
Etymologi
[till LOSSNA, v.]
bärgv.
1) spricka l. fin rämna i malm l. bärgart, förklyftningsrämna, släppa, slag; äv. om sprickytan. HC11H 12: 117 (1697). Malmer, som på ytan eller uti lössnor antaga Rost uti luften. Rinman JärnH 1056 (1782). Rothstein Byggn. 65 (1856). jfr FLOTT-LÖSSNA.
2) i gruva: löst hängande bärgblock (som hotar att falla ned), ”lös skuta”; jfr KASSE, sbst.4 1. HC11H 12: 80 (1697). Bergv. 3: 209 (1765).
Avledn. (till 1): LOSSNIG, adj. bärgv. om bärgart, malm o. d.: genomdragen l. full av lossnor. VetAH 1804, s. 152. 2UB 5: 97 (1902).
Avledn.: lossnighet, r. l. f. bärgv. Wetterdal Grufbr. 182 (1878).

 

Spalt L 1078 band 16, 1941

Webbansvarig