Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOVANTE lω3~van2te, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. lovante; jfr nor. lovevott, lovott; sannol. till LOVE, sbst.2 1 (men ofta anslutet till LO, sbst.2; jfr sv. dial. låvante)]
(i vissa trakter) tumvante; motsatt: fingervante. På händerna bar hon rödbruna, stickade lovantar. VL 1895, nr 292, s. 2. Han bär tjocka lovantar för att skydda sina sjuka händer. Lagerlöf Mårb. 179 (1922). Väring Frost. 214 (1926).

 

Spalt L 1107 band 16, 1941

Webbansvarig