Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUCIFER lɯ4sifer l. 302, m.
Etymologi
[jfr t. Luzifer, eng. o. fr. Lucifer; av lat. lucifer, som bringar ljus, ss. sbst. benämning på morgonstjärnan, av lux (gen. lucis), ljus, o. ferre, bära, bringa. Bet. 2 har uppkommit gm kombination av olika bibelställen; jfr Jes. 14: 12, där konungen av Babel jämföres med den fallna morgonstjärnan, o. Luk. 10: 18, där satan säges falla från himmelen såsom en ljungeld]
1) (i vitter stil, numera knappast br.) benämning på morgonstjärnan, planeten Venus; jfr FOSFOR 1; stundom om aftonstjärnan. Weste (1807); möjl. till 2. Heinrich (1814). Levertin II. 2: 77 (1897; om aftonstjärnan).
2) benämning på djävulen, den onde, satan. Muræus Arndt 1: 268 (1647). Rydberg Magi 10 (1865).
Avledn.: LUCIFERISK, adj. (†) till 2: djävulsk. Hans Luciferiska Storhet (dvs. djävulen). Dalin Arg. 2: 51 (1734, 1754). Atterbom FB 147 (c. 1855).

 

Spalt L 1117 band 16, 1941

Webbansvarig