Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUCKRA luk3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
göra lucker, åstadkomma att (ngt) blir luckert.
1) motsv. LUCKER 1, med avs. på jord. Dalin (1853). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 89 (1856). (Åkerbönor) luckra leran med de djupt nedträngande rötterna. Juhlin-Dannfelt 437 (1886). Det höstplöjda fältet luckrades på våren med sladd, harf och vält. LAHT 1903, s. 167. — jfr ALV-LUCKRA, OLUCKRAD; MARK-, YT-LUCKRING.
2) motsv. LUCKER 2; äv. refl.: bliva lucker. Grafström Kond. 181 (1892; refl.). För att påskynda kolningen i kolningszonens övre del .. luckras stybbet under kolningszonen. Bergström Kol. 83 (1922). — särsk. motsv. LUCKER 2 b, c: göra gles l. lös; numera bl. bildl. Sättaren (har) uppsatt sin till corrigerande ämnade form på skickligt ställe, och vederbörligen luckrat honom. Täubel Boktr. 1: 148 (1823). I Andra kammaren hafva partibanden .. luckrats och varit nära att brista på sista tiden. VL 1893, nr 14, s. 2. Fornv. 1936, s. 325.
2) till 2: göra (ngt) löst l. glest; äv. refl.: bliva lös osv. TT 1890, s. 159. Grafström Kond. 181 (1892; refl.). särsk. bildl. Tacksamheten gentemot föräldrarna .. luckrar upp det hårda, egoistiska människojaget. Ahrenberg Männ. 5: 70 (1875, 1910).
B: (1) LUCKRINGS-GRAD. grad av luckerhet hos jord. LAHT 1912, s. 97. Åkerjordarnas .. luckringsgrad. Globen 1934, s. 7. —
(2) -MASKIN. tekn. Ullen .. går .. genom en luckringsmaskin .., hvarigenom den .. göres lös och jemnfördelad. SLorS 12: 16 (1896).
Spalt L 1122 band 16, 1941