Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUDDA lud3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (JernkA 1877, s. 209 (: vidluddning), Därs. 1882, s. 14 (: påluddning)).
Etymologi
[avledn. av LUDD, sbst.1]
1) motsv. LUDD, sbst.1 1, 2: släppa ifrån sig l. efterlämna ludd l. lugg; numera bl. i förb. ludda av sig (se särsk. förb.). Schultze Ordb. 2871 (c. 1755).
2) motsv. LUDD, sbst.1 2 a: göra luggig l. ruggig, rugga upp; numera bl. i förb. ludda upp (se särsk. förb.). ÖoL (1852). — särsk. (†) i p. pf.: luggig, ruggig. OrdnSidenHandt. 1753, s. 37.
3) motsv. LUDD, sbst.1 2, 2 a, refl., om tyg, tråd, trä o. d.: bliva luggig l. ruggig. OrdnSidenHandt. 1753, s. 34. Hallström DödFall. 181 (1902).
Särsk. förb.: LUDDA AV SIG10 4 0. till 1: släppa ifrån sig l. efterlämna ludd. SD(L) 1905, nr 108, s. 4. jfr AVLUDDA. —
LUDDA UPP10 4, äv. OPP4. jfr UPPLUDDA.
1) till 2, med avs. på tråd l. tyg: göra luggig l. ruggig, rugga upp. Berg Handarb. 1 (1873). En slö sax .. kan .. ludda upp klippkanten. Sömnadsb. 3 (1915).
2) till 3, refl.: bliva luggig l. ruggig, rugga upp sig. Juhlin-Dannfelt 110 (1886).

 

Spalt L 1125 band 16, 1941

Webbansvarig