Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUDD lud4, sbst.1, r. l. m. (Serenius (1741) osv.), äv. n. (Schultze Ordb. 2870 (c. 1755), 2NF 34: Suppl. 162 (1922)); best. -en, ss. n. -et; pl. (†, ss. n.) = (Wretlind Läk. 4: 39 (1896)).
Ordformer
(lud c. 1740 (: ludig), c. 1755—1881 (: ludtåtel). ludd 1640 (: luddot), 1651 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. lod(d), d. laad, hår, ull, nor. lode, ludenhet, hår, nyisl. loð, n., ludenhet, ävensom sv. dial. ludda, grov toffel, lodde, hårsock; till LUDEN]
1) hårbeklädnad (på djurkropp) bestående av fina, tättsittande hår. Arvidi 76 (1651; i rimlista); bet. oviss. Serenius (1741). Nyblom Hum. 93 (1874). Heidenstam Svensk. 1: 8 (1908). — särsk.
a) om dun (se DUN, sbst.1 1) på fågel. VetAH 1782, s. 139. Därs. 1804, s. 93.
b) i utvidgad anv., om fin o. tät hårbeklädnad på växt l. växtdel. Thunberg Resa 1: 181 (1788). ArkBot. VI. 14: 28 (1907). jfr FILT-, ROT-, ROTHÅRS-, SPINDELVÄVS-, STJÄLK-, STJÄRN-LUDD.
2) i oeg. anv. av 1, om ngt som mer l. mindre liknar en tät o. fin hårbeklädnad. (Mossan) öfvertäcker jorden med sit Ludd. Salander Gårdzf. 186 (1731). På doktorns hvita filthatt bildade myggorna en svart ludd. TurÅ 1898, s. 74. SvSkog. 1223 (1928). — jfr BLAD-, MÖGEL-LUDD. — särsk.
a) på tyg: lugg; äv. om framskjutande trådar på snöre o. d. Nöta af luddet på Sammet. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Sylwan Ryor 64 (1934; i ryor).
b) om ämne som utvittrar i form av en fin hårbeklädnad. Berzelius Kemi 1: 233 (1808). Nära vid Neapel utvittrar alun ur marken .. såsom ett hvitt kristalliniskt ludd. Åkerman KemTechn. 1: 565 (1832). 2NF 34: Suppl. 162 (1922).
c) på tunntarmens insida befintlig beklädnad av tätt sittande slemhinneutskott; nästan bl. ss. senare led i ssgr. Berzelius Kemi 6: 303 (1830). Engström Glasög. 192 (1911). jfr TARM-LUDD.
Ssgr (i allm. till 1 b. Anm. Nedan anförda växter äro mer l. mindre beklädda med ludd): LUDD-AL. trädet Alnus pubescens Tausch. Thedenius FlUplSöderm. 445 (1871). —
-BLÖDA, r. l. f. växten Hypericum hirsutum Lin. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 283 (1901). —
-DUNA. växten Epilobium hirsutum Lin. Nyman VäxtNatH 2: 33 (1868). —
-DUNTRAV~02 l. ~20. växten Epilobium parviflorum Schreb., hårmjölke. Krok o. Almquist Fl. 1: 171 (1903). —
-DUNÖRT~02 l. ~20. = -DUNTRAV. Krok o. Almquist Fl. 1: 160 (1901). —
-FINGERÖRT~002. växten Potentilla opaca Lin. Nathorst SvVäxtn. 46 (1905). —
-FLOKA. växten Chærophyllum temulum Lin., hårfloka. Kindberg SvNamn 17 (1905). —
-FRUKTIG. bot. om växt: som har frukter beklädda med ludd. BotN 1840, s. 59. —
-GROBLAD~02 l. ~20. växten Plantago lanceolata Lin. var. dubia. Liljeblad Fl. 64 (1798). —
-HAVRE. gräset Avena pubescens Huds., backhavre. Retzius FlOec. 96 (1806). —
-HÅRIG. bot. vars hårbeklädnad utgöres av korta o. fina hår. UtsädT 1892, s. 11. —
-KLOÄRT~02 l. ~20. växten Oxytropis pilosa (Lin.) DC. Krok o. Almquist Fl. 1: 164 (1903). —
-KNOPP. växten Sedum villosum Lin., klibbknopp. Nyman FanerogFl. 114 (1873). —
-KRISSLA. växten Inula britannica Lin. Krok o. Almquist Fl. 1: 40 (1903). —
-LAV. laven Nephroma resupinata Ach. (Nephroma tomentosum Hoffm. o. Nephroma papyraceum Hoffm.). VetAH 1794, s. 101. —
-LIND. trädet Tilia platyphylla Scop. (Tilia grandifolia Ehrh.), sommarlind. Kindberg SvNamn 19 (1905). —
-LOSTA. gräset Bromus mollis Lin. Liljeblad Fl. 54 (1792). —
-MJÖLKE.
1) växten Epilobium hirsutum Lin. MosskT 1896, 2: 23.
2) växten Epilobium parviflorum Schreb. Lyttkens Växtn. 527 (1908). —
-MOLLA. växten Kochia hirsuta Nolte. Krok o. Almquist Fl. 1: 137 (1903). —
-NYPON. växten Rosa villosa Lin. (Rosa tomentosa Sm.). Krok o. Almquist Fl. 1: 157 (1903). —
-ROS. = -NYPON. Liljeblad Fl. 200 (1798). —
(2 a) -SLITEN, p. adj. (föga br.) luggsliten; särsk. i överförd anv., om person. Heidenstam Karol. 2: 85 (1898). —
-SPRÖTA, r. l. f. växten Oxytropis pilosa (Lin.) DC. NormFört. 23 (1894). —
-STARR.
1) halvgräset Carex tomentosa Lin. Liljeblad Fl. 35 (1816).
2) halvgräset Carex hirta Lin. Sahlén VenersbFl. 161 (1854). —
-STAV. växten Pedicularis hirsuta Lin. Liljeblad Fl. 232 (1792). —
-TÅTEL. gräset Holcus lanatus Lin. Linné Fl. nr 67 (1745). —
-TÖRNE. = -NYPON. Liljeblad Fl. 165 (1792). —
-VEDEL. växten Oxytropis pilosa (Lin.) DC. Krok o. Almquist Fl. 1: 182 (1935). —
-VICKER, förr äv. -VICKA, r. l. f. växten Vicia villosa Roth. Liljeblad Fl. 414 (1816). —
-VIOL. växten Viola hirta Lin., buskviol. Nyman HbBot. 311 (1858). —
-VÅREL. växten Arabis hirsuta Scop. NormFört. 27 (1894). —
-VÅRLÖK~02 l. ~20. växten Gagea arvensis (Pers.) Dum. Lilja SkånFl. 216 (1870). —
-ÖRT. växt tillhörande släktet Filago Tourn., ullört. Liljeblad Fl. 284 (1792).
Avledn.: LUDDA, v., se d. o. —
LUDDIG, förr äv. LUDDOT, adj. (-ig 1677 osv. -ot 1640) beklädd l. betäckt l. försedd med ludd.
1) till 1. Linc. Mmmm 7 a (1640); bet. oviss. Broman Glys. 3: 526 (c. 1740). Högberg JesuBr. 2: 127 (1915; i bild, om krutrök). jfr FILT-, FIN-, GRÅ-, GUL-LUDDIG. särsk. till 1 b. Palmfelt Ecl. 7 (1740). Haller o. Julius 97 (1908).
2) till 2; stundom närmande sig bet.: trasig l. upptrasslad i kanterna. FKM 1: 200 (1806). En trädkäpp, sönderbultad i nerändan, så att den är luddig. Ström MinnB 7 (c. 1865). På kvällen var snöflingorna stora och luddiga. DN(A) 1934, nr 68, s. 14. särsk. till 2 a, om tyg: luggig, ruggig. BoupptSthm 10/6 1677. Form 1934, s. 132.
Avledn.: luddighet, r. l. f.

 

Spalt L 1123 band 16, 1941

Webbansvarig