Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUFTSKEPP luf3t~ʃep2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. luftskib, t. luftschiff; av LUFT, sbst.2, o. SKEPP]
luftfartyg, luftballong; jfr AEROSTAT; numera nästan bl. om styrbart, enl. principen lättare än luften konstruerat luftfartyg som framdrives med maskinkraft; jfr ZEPPELINARE. Fischerström Mäl. 36 (1785). Kort efter Franklins försök med luftdrakar, uppfunno bröderna Montgolfier luftskeppet. 2SAH 34: 303 (1861). De styrbara luftskeppen. KrigVAH 1888, s. 138. Ymer 1932, s. 213. — jfr MILITÄR-LUFTSKEPP. — särsk. bildl. Diktens luftskepp. Atterbom SDikt. 2: 20 (1810, 1838). Himlen betäcks; skyarne gå, / Lätta luftskepp med vinden tåga. Strindberg Fagerv. 323 (1902).
Ssgr: LUFTSKEPPS-BESÄTTNING. VFl. 1919, s. 40. —
-FÖRARE. SFS 1922, s. 1394. —
-HALL. hangar för luftskepp. VFl. 1916, s. 15. —
-KONSTRUKTION. abstr. o. konkret. 2NF 16: 1310 (1912; konkret). —
-KONSTRUKTÖR. 2NF 33: 737 (1922). —
-TENDER. fartyg som är försett med förtöjningsmast för luftskepp samt med anordningar för komplettering av luftskepps förråd av drivmedel o. gas. SvUppslB (1933). —
-TRAFIK. Kommersiellt bedriven luftskeppstrafik. Ymer 1920, s. 10.

 

Spalt L 1156 band 16, 1941

Webbansvarig