Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUGG lug4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; ss. senare ssgsled förr äv. -LUGGA, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[jfr nor. lugg, luggning; vbalsbst. till LUGGA, v.2]
luggning; äv. konkretare, om var särskild dragning l. ryckning i håret vid luggning; äv. koll. Ge ngn (en) lugg. Få lugg. VDAkt. 1795, nr 468. Luggar och tillsägelser. Fogelqvist ResRot 130 (1926). — jfr HÅR-LUGG, sbst.2, HÅR-LUGGA, sbst.
Avledn.: LUGGIS, r.; pl. -ar. (i Finl., vard. o. skämts.) = LUGG, sbst.3 Topelius Fält. 2: 223 (1856). Få luggis. Söderhjelm Runebg 2: 503 (cit. fr. c. 1871).

 

Spalt L 1160 band 16, 1941

Webbansvarig