| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LÄGEL lä3gel2, stundom LEGEL le3gel2, r. l. m. l. f.; best. -n ((†) läglen Schroderus Comenius 440 (1639)); pl. läglar ((†) legler VaruhusR 1541).
kärl (av olika utseende o. storlek) för förvaring l. transport av flytande varor; numera nästan bl. (se dock slutet) dels (i fackspr.) om större laggkärl av ek (i form av en låg, vid tunna) för transport av vissa konjaks- o. kryddade brännvinssorter, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mindre träkärl (laggkärl) för dricka, mjölk o. d. VarRerV 31 (1538). Jtem kiöpte Clauus Heider vdii norrenbergh 2 Legler malmasie. VaruhusR 1541. Lät Bacchus! aldrig vin i mina läglar brista. Kellgren (SVS) 1: 192 (1777). (Drickat) förvarades då (dvs. då det medfördes vid utearbete i Skåne på 1850-talet) i en s. k. ”lägel” — ett rundt träkärl med sprund och en träkork uti. SDS 1899, nr 537, s. 2. Upsala(A) 1927, nr 261, s. 4. — särsk. (i fråga om österländska förh., fullt br.) om skinnsäck o. d. för vin l. vatten; äv. bildl. (i sht i anslutning till Mat. 9: 17). En läghel wijn. 1Sam. 16: 20 (Bib. 1541). Icke heller låter man nytt vin i gamla läglar; annars sprängas läglarne sönder, och vinet spilles ut. Mat. 9: 17 (öv. 1853; i tidigare bibelöv.: (läder)flaskor). Nytt vin kräfver nya läglar. SvD 1909, nr 16, s. 7 (i bild).
Spalt L 1521 band 16, 1941