Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÄFFELKRUT, äv. LÖFFELKRUT l. LÄFFERKRUT, n.; best. -et.
Ordformer
(leffel- 1683—1890. leffer- 1757. löffel(l)- 1721—1771. -kraut 1721—1754. -kru(u)t 1683—1890)
Etymologi
[jfr d. løffelkrud; av t. löffelkraut, av t. löffel, mht. leffel, sked, o. t. kraut, ä. t. krut, ört (se KRUT, sbst.1). — Jfr LÄFFELAND]
(†) örten Cochlearia officinalis Lin., skedört. Tillandz B 3 a (1683). Henriksson Hledn. 29 (1890). —
Ssgr (†): LÄFFELKRUT(S)-KONSERV. (-krut-) jfr konserv 1. ApotT 1739, s. 17. —
-SAFT. (-kruts-) Haartman Sjukd. 191 (1765).

 

Spalt L 1517 band 16, 1941

Webbansvarig