| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
ört; i sht om ört som användes vid beredning av kryddor l. läkemedel l. dyl.; stundom närmande sig bet.: krydda, drog; numera bl. i vissa ordspr. o. uttr. (se a, b). Hispanien prijsar sigh aff Frucht och Krwt ther groor. Palmchron SundhSp. 87 (1642). (Krankheten) kan en högwijs Dochtor wäl, / Medh Dricker vtaff sköne Krwt, / Fördrifwa. Därs. 209. Ihre (1769). — jfr CIKORIA-, FLUGU-, LÖFFEL-, O-, ORM-, RÅTT-, RÄV-, STÅND-KRUT. — särsk. i vissa ordspr. o. stående uttr.; numera vanl. med (mer l. mindre klar) anslutning till KRUT, sbst.2
a) (vard.) i uttr. jag känner krutet, äv. med tillägget: sa’ käringen l. fan o. d., eg.: jag känner till örten, dvs. har reda på dess (obehagliga) egenskaper o. d.; vanl. bildl., med syftning på personer l. dyl. Han må achtes så högdt man will, iag kenner krutet och weth, att thet är inthet gott vdj honom. BtFinlH 3: 415 (1558). Iagh kenner well krutit. sade käringn när hon åth odyrthen. SvOrds. B 2 b (1604). Han har humör. .. Det skulle just ingen kunna tro honom om, men jag känner krutet. Berg Germ. 110 (1916). Ström SvOrdspr. 300 (1926).
b) [uttr. har uppkommit gm missuppfattning av mnt. unkrut (jfr t. unkraut), ogräs] i det vanl. bildl. uttr. ondt krut, förr äv. det onda l. etterfulla krut; numera företrädesvis i ordspr. ondt krut förgås inte (så) lätt o. d.; jfr KRYDDA, sbst. 1 slutet. Till täss thet onde krutt kan bätter vtleted bliffwe, och wägerne ränsede. G1R 15: 219 (1543; om stråtrövare). Ach kiärleek, tu eterfulla kruut, / huru liufligh seer tu i förstone uth! Asteropherus 47 (1609). Jag skall säga kusin, ondt krut förgås inte så lätt. Topelius Fält. 1: 171 (1853). Östergren (1931). jfr (†): (T.) Sie ist ein böses Kraut, (sv.) hon är et ilakt plagg, eller ondt krut. Lind (1749; under kraut).
Spalt K 2974 band 15, 1938