Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÄGERSMAN lä3gers~man2, m.; best. -mannen; pl. -män ~män2.
Etymologi
[av LÄGER l. LÄGRA II o. MAN, m.]
(numera bl. ngn gg jur.) man med vilken en kvinna gjort sig skyldig till lägersmål; man som gjort sig skyldig till lägersmål. Schmedeman Just. 1189 (1687). Hernberg Rättsh. 52 (1922). —

 

Spalt L 1532 band 16, 1941

Webbansvarig