| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LÄGLIG lä3glig2, adj. -are. adv. -A (†, Ekeblad Bref 1: 396 (1655), Schultze Ordb. 2589 (c. 1755)), -EN (†, HSH 7: 27 (1589), Adlerbeth FörslSAOB (1798)), -T (G1R 2: 131 (1525: lægligare, komp.), Schultze Ordb. 2589 (c. 1755) osv.).
1) lämpligt l. väl belägen; numera bl. ngn gg dels i uttr. ligga lägligt till, dels med bestämning angivande visst ändamål för vilket en plats är lämpligt belägen; jfr 2. Hwar the thet förmåtte, ther dreffuo the Judanar vthu Festen och leglighom byiom. 2Mack. 10: 15 (Bib. 1541; Apokr. 1921: lämpligt belägna fästningar). Utlöpa med någre Läster Tiära till de lägligaste Stapelstäder, såsom Dantzig, Lybeck och andre. Stiernman Com. 5: 429 (1693). Lägligt lågo ock hemmanets små åkertäppor till på ömse sidor om viken. Allardt Byber. 3: 19 (1890). Kalmar (är för Algutsboda) den lägligaste orten för inköp bl. a. av spannmål och fodervaror. SvGeogrÅb. 1930, s. 98.
2) lämplig, passande, tjänlig, bekväm o. d.; numera nästan bl. om tid, tillfälle o. dyl. l. ss. adv. Vid lägligt tillfälle. Vara l. falla sig (stundom falla) läglig(t) för ngn, äv. vara osv. ngn läglig(t). Saa ath konung Cristiern schulle haffua ther wtaff faath eth legligit tilfelle ath (osv.). G1R 2: 98 (1525). När the .. hade försöckt elffuena hwar the kunde legligast komma vtöffuer. Svart G1 166 (1561). Zaren brukar intet hålla årdh och aftal åfftare än han finner för sigh lägeligit. Carl XII Bref 105 (1710). Hamilcars ganska lägligt inträffade död .. medförde ett uppskof i kriget. Kolmodin Liv. 4: 7 (1843). (Fredrik II av Preussen) var icke den man, som overksamt bidade, till dess det skulle falla hans fiender lägligt att bryta lös. Malmström Hist. 4: 261 (1874). Den rotblöta, som nu kommit har .. kommit lägligt för många. SvD(A) 1934, nr 178, s. 5. särsk.
a) (†) om bostad o. d.; möjl. äv. anslutet till 1. Dhe som läglige husrum hafue. KalmPriv. 1620, s. 63. Lägligt herberge. Serenius (1741).
b) (†) om hamn o. d.: ändamålsenlig, god. Rosenfeldt Vitt. 258 (c. 1700). Hamnen är god mot västanvädret, men äljest hvarken stor eller så läglig, därföre de .. hafva måst .. innesluta honom med fyllning. Eneman Resa 1: 72 (1712).
c) (†) om bud: som ngn av en lycklig tillfällighet kan sända? Jagh kan medh thette läglighe budh min brodher icke förholla, att (osv.). OxBr. 5: 44 (1613). Därs. 338 (1625).
d) (†) i uttr. icke lägligen o. d. kunna göra ngt, icke lämpligen kunna göra ngt. Til förtiga flere beswär, som Hans Kongl. Maj:t då (dvs. efter K. X G:s död) mötte, och här icke kunna lägligen berättas. HC11H 14: 9 (1660). HärnösDP 1694, s. 177.
e) (†) i uttr. hava lägligt till ngt l. att osv., hava tillfälle till ngt l. att osv. Hülphers Norrl. V. 1: 148 (1789). Han har ej lägligt att taga emot visiter. Dalin (1853).
Spalt L 1584 band 16, 1941