Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄRARINNA lä1rarin3a2 l. læ1-, f.; best. -an; pl. -or.
kvinna som (yrkesmässigt) ger undervisning; särsk.: kvinnlig skollärare; jfr LÄRERSKA, LÄRO-MÄSTARINNA 1. Schultze Ordb. 2536 (c. 1755). Att .. (kvinnan) i det offentliga blir erkänd och aflönad såsom lärarinna, det är något nytt. Genberg VSkr. 1: 19 (1863). Biträdande .. lärarinna vid folkskola. SFS 1875, nr 67, s. 2. Swensson Willén 93 (1937). — jfr ARBETS-, BALETT-, BARN(A)-, DANS-, DEKLAMATIONS-, DÖVSTUM(S)-, ELEMENTAR-, FACK-, GYMNASTIK-, HANDARBETS-, HEM-, HJÄLPKLASS-, HUS-, KINDERGARTEN-, KLASS-, LANDTHUSHÅLLS-, PIANO-, SKOLKÖKS-LÄRARINNA m. fl. — särsk. oeg., om sak. (Naturen) blef .. (grekernas) lärarinna. 2SAH 12: 303 (1827). I statsförvaltning (m. m.) .. blef kyrkan det verldsliga samhällets lärarinna. Geijer I. 5: 385 (1847). 3SAH 4: 159 (1889).
-BILDNING. särsk. (†) = -utbildning. RedHLärarinnesem. 1877—78, s. 5. BtRiksdP 1905, 8Hufvudtit. s. 327. —
-DIPLOM. av vissa högre utbildningsanstalter (ss. högre lärarinneseminarium) utfärdat diplom med betyg som förklarar kvinna kompetent till viss lärartjänst. Olbers InbjSemSthm 1871, s. 10. —
-SEMINARIUM. för utbildning av lärarinnor. Högre lärarinneseminarium, fr. o. m. 1878 namn på en (1861 i Sthm grundad) anstalt för utbildning av lärarinnor med viss högre kompetens. AB 1865, nr 222, s. 1. —
Spalt L 1711 band 16, 1942