Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖKNA l. LYKNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(lij(c)kn- 1638—1646. lychn- 1638. löchn- 1638. i ssgn förlökna: -lö(ö)kn- 1608—1709. -leuchn- 1697)
Etymologi
[av mnt. (o. mnl.) löchenen, av fsax. lōgnian, motsv. got. laugnjan, fht. loug(n)en, mht. löugenen, lougenen, t. leugnen, feng. lēhnan, lygnian; med avljud till stammen i LJUGA, v. — Jfr LYKTA, v.2]
(†) beskylla (ngn) för lögn, förklara (ngns yttrande o. d.) för lögn; häda. (Att) Olof hade ”lijcknadt hans ehre:ttz predikan.” BtÅboH I. 13: 149 (1638). Murenius AV 133 (1646).

 

Spalt L 1835 band 16, 1942

Webbansvarig