Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖSHULT lø3s~hul2t, r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -ar; l. LOSHOLTS lω3s~hol2ts, r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(los- 1859 osv. lots- 1891—1934. -hols 1911. -holts 1859 osv. -hol(t)z 1895—1934. — löshult 1737 osv.)
Etymologi
[jfr d. løsholt, nor. løsholt, losholt; av resp. (i formen löshult) efter mnt. lōsholt l. t. losholz, av lōs resp. los (se LÖS) o. holt resp. holz, trä (se HOLT, sbst.1)]
byggn. horisontalt trästycke som förbinder stående stolpar o. d.; särsk. dels (vanl. i formen löshult) om dylikt trästycke användt vid försträvning av träkonstruktionen i en byggnad (t. ex. i ett korsvirkeshus), dels (vanl. i formen losholts) om tvärpost i ett fönster; stundom koll. SyneprotBara 23/5 1710, s. 1. Lönqvist Bara 14 (1775). Rothstein Byggn. 506 (1859). Hahr NordeurRenässArkit. 261 (1927).

 

Spalt L 1949 band 16, 1942

Webbansvarig