| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MADAM madam4, f.; best. -dammen; pl. -dammer; förr äv. MADAMMA, f.; pl. -or (Brahe Kr. 73 (c. 1585), Visb. 3: 166 (1651)).
1) (†) förnäm kvinna, förnäm dam (se DAM, sbst.1 1). Tÿ iag försan eder, madam, / dock aldrig förgiäta kan. Wivallius Dikt. 81 (1631; till en ungmö). 2 st Madamers Conterfeÿer. BoupptSthm 22/1 1668. BrölBesw. 41 (c. 1670).
2) (†) om kvinna ss. föremål för en mans kärlek, (ngns) älskade. Rätt som Turkoser glimma, / När the sittia i Guld, / Så lyser en Madamma, / När hon sin Vän är huld. 2SkiönKärlekVijs. 7 (c. 1725).
3) (numera föga br.; se dock d nedan) om (förr äv. titel för) gift kvinna (l. änka), fru; tidigare användt om borgerliga kvinnor i allm. o. från slutet av 1700-talet inskränkt till den lägre medelklassen samt under 1800-talet med allt mera sjunkande valör o. ersatt med ”fru”; jfr språkproven från 1731, 1733 o. 1766 nedan. Wår Madamer (älska) mera at hafwa sin Natt-Roo uti den warma Sängen, än .. sitta några Nätter och Dagar hos en wåndande Hustru. Hoorn Jordg. 1: Fört. 7 (1697). En Mångelska heter (numera) Madame. SedolärMercur. 3: nr 10, s. 8 (1731); jfr d nedan. Hustrur, som en tid förut med heder hetat kära Mor, få då alterationer, om de icke blifva hälsade för Fruer eller Madamer. Dalin Arg. 1: 119 (1733, 1754). De, som förr tykte, att .. kiära mor eller madame .. voro hederlige titlar måste nu .. kallas .. Fru. Hof Underr. 81 (1766). En Madame åtager sig .. et Barn at upamma, emedan hon har frisk mjölk och hennes Barn är nyligen blifvit dödt. GbgNyh. 1788, s. 296. Ett så kalladt lin, det vill säga ett slags hufvudbonad, som ärbara madamer ännu i dag bruka. Rydberg III. 1: 108 (1856). Hallström Händ. 136 (1927). — jfr BORGAR-, ÄNKE-MADAM. — särsk.
a) i obest. form med efterföljande namn. Ekeblad Bref 2: 318 (1662). Madame Barbro Rejmer. Fatab. 1910, s. 218 (1755). Tvätterskan, madam Eriksson, som verkligen ännu ville heta madam. Östergren (1932). jfr: Cantzeleren .. (o.) her Sten haffua .. hafft fördantzer med madamma de Tampås, madamma de Säll, madamma de Massa. Brahe Kr. 54 (c. 1585). särsk. (†) vid personifikation; jfr FRU 1 e. Madame Fortuna. Rademine Knigge 3: 131 (1804).
b) i obest. form ss. tilltalsord. Madam, hos eder fins meer lärdheet och mehr vett, / Än som man nånsin har hos fruentimbret sett. Rosenfeldt Vitt. 193 (1686). Go afton madam lilla; madam ser, att jag icke glömt bort henne. Bremer Hertha 37 (1856). De Geer Lillie 7 (1880). Anm. till b. Äv. utanför tilltal förekommer (i fråga om sv. förh. numera bl. skämts.) stundom obest. form i stället för väntad best. Madame sitter derutom (dvs. utanför boden) och säljer. Palmstedt Res. 51 (1778).
c) (†) om gift kvinna i förh. till sin man, maka, hustru. HovförtärSthm 1710, s. 1460. Prästen och hans madam. VDAkt. 1723, nr 23. Kronofogden med sin fru, länsmannen med sin madam; .. socknens kyrkovärdar med sina hustrur. CFDahlgren 5: 55 (1833).
d) (vard., numera mindre br.) om (äldre) gift kvinna l. änka (stundom äldre ogift kvinna) som bedriver enklare affärsrörelse o. dyl. l. som brukar åtaga sig (grövre) sysslor; stundom ss. yrkesbeteckning. HovförtärSthm 1757, s. 4026. Hurra och hurra för vår ädla Madam / På Amsterdam! Bellman (BellmS) 1: 261 (1780, 1790; om krögerska). Den gamla utlefvade Madamen, som hvarje morgon kl. 7 bär upp kaffe till mig. Atterbom Bref 212 (1825). En madam eller student-städerska af den gamla, goda sorten i Upsala. Nyblom Bild. 147 (1864). Oterdahl Skolfl. 130 (1924). jfr BAD-, HJÄLP-, KAK-, KRÖGAR-, LUTFISK-, RODDAR-, SKUR-, SÄLJ-, TORG-, VAK-MADAM.
e) (tillf.) i utvidgad anv., i fråga om djur. Sehlstedt 4: 2 (1871). Äggens rufning får madame besörja ensam. Ericson Fågelkås. 1: 87 (1906); jfr anm. till b. jfr GÄSS-MADAM.
4) (vard.) bildl., om vägglus; i ssgn VÄGG-MADAM o. elliptiskt för denna ssg. GHT 1896, nr 297 B, s. 2. — jfr VÄGG-MADAM.
Spalt M 8 band 16, 1942