Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MALLA mal3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. MALLE mal3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(malla 19111924. malle 19021915)
Etymologi
[sv. dial. (Dalarna) malla, molla, mölla, grötkräkla, kärnstav, bröllopsträd, av ett ä. mandla, avledn. av motsvarigheten till isl. mǫndull, stock varmed den övre kvarnstenen kringvrides; jfr MANGEL, sbst.3]
(i vissa trakter o. etnogr.) träd som transporteras fram till o. uppreses på gårdsplanen vid bröllopsgården (stundom med rötterna vända uppåt); jfr KRYCKA, sbst.2 4. NordT 1902, s. 272. Form 1939, Omsl. s. 10.
Ssgr (i vissa trakter o. etnogr.): MALL-BRÄNNVIN. brännvin varmed de personer trakteras som framforslat ”mallan”. Rig 1924, s. 156.

 

Spalt M 131 band 16, 1942

Webbansvarig