Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MALTRÄTERA mal1träte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-ait- 1778—1904. -ät- 1846 osv.)
Etymologi
[jfr t. malträtieren, eng. maltreat; av fr. maltraiter, av mal, adj. o. adv., dålig, ond, resp. illa (jfr MALICIÖS, MALIS, MALPLACERAD, MALVERSATION, MALÖR), o. traiter, behandla, av lat. tractare (se TRAKTERA)]
(i sht i vitter stil) behandla (ngn l. ngt) illa, misshandla; behandla l. bemöta (ngn) på ett kränkande l. förolämpande sätt, förfördela. Palmstedt Res. 6 (1778). Generalerna Adlercreutz och v. Döbeln .. hade af Grevesmühl skamlöst blifvit maltraiterade (gm smädelser). HH XXV. 2: 113 (1812). Unge Pettersson malträterade pianot. Bergman TantFarbr. 62 (1924). Jag vill inte säga att jag blivit mer malträterad .. av anonyma, kvinnliga telefonröster än av manliga. SvD(A) 1934, nr 177, s. 8.

 

Spalt M 151 band 16, 1942

Webbansvarig