-MAN -ma4n, sbst., m.||ig., o. adj.; ss. sbst. best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. -mane, m., eng. -mane, av fr. -mane; till MANI]
i ssgr, för att beteckna ngn som hyser lidelsefullt intresse l. stark, ofta abnorm böjelse för ngt l. har mani på ngt; jfr EROTO-,FENNO-,GALLO-,KLEPTO-,MONO-,PYRO-MANm. fl.
