| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FENNOMAN fän1oma4n, äv. fen1-, l. -ω- l. -å-, m.||ig. (jfr FENNOMANSKA under avledn.); best. -en; pl. -er.
person som hyllar l. söker förvärkliga fennomaniens strävanden, finskhetsivrare; motsatt: svekoman; jfr FENNOFIL I. Frey 1849, s. 65.
FENNOMANSKA, f. (enst.) kvinnlig fennoman. Tro .. ej att jag är nå’n ytterlig fennomanska. Fredrika Runeberg (1845) hos Strömborg Runebg IV. 1: 536.
Spalt F 460 band 8, 1924