| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FENOMENOLOGI fe1nomenologi4 l. fen1-, l. -åm-, äv. -ωm-, l. -men1– l. -me1-, l. -ål-, äv. -ωl-, l. -lå-, i Sveal. o. Norrl. äv. -ji4, r. (l. f.); best. -en l. -n.
1) i sht filos. lära(n) om (de olika) företeelserna (inom ett visst område); jfr FENOMEN I 1 o. FENOMEN-LÄRA 1. Den gifna värklighetens fenomenologi. Vannérus Metaf. 73 (1914). — jfr: Phenomenologi, läran om .. (sällsamma naturföreteelsers) och förhållandens beskaffenhet. Andersson (1857).
2) filos. lära(n) om fenomenet (se d. o. I 2); jfr FENOMENALISM o. FENOMEN-LÄRA 2. Snellman ElCurs. 1: 7 (1837). Boström 2: 199 (1840).
Spalt F 463 band 8, 1924