Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALLO- gal1ω-, äv. -o-, stundom -å-.
Etymologi
[ytterst efter lat. gallo-, till stammen i GALLER, sbst.3]
i ssgr.
Ssgr [i allm. med motsv. i t. o. eng., stundom fr.]: GALLO-GREK. [av lat. gallogræcus] (†) forntida invånare (av keltisk härstamning) i provinsen Galatien i Mindre Asien, galat. Schroderus Liv. 633 (1626). Brask Pufendorf Hist. 27 (1680). —
-MAN -ma4n. [med avs. på senare ssgsleden jfr ANGLOMAN] (numera mindre br.) överdriven beundrare av Frankrike l. franska förh., i sht fransk kultur; jfr FRANKOMAN. VFPalmblad i Tiden 1848, nr 11, s. 3. NF (1908). —
-MANI. (numera mindre br.) överdriven förkärlek för Frankrike o. franska förh., i sht fransk kultur. Jag tycker mig läsa med opartiskhet och således hvarken falla i Gallomani eller Germanomani. GJAdlerbeth (1804) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 311. Polyfem I. 23: 3 (1810). 2NF 32: 923 (1921). —
-ROMAN, m.||(ig.) (i fackspr.) latiniserad galler l. inföding i det latiniserade Gallien. Rydberg KultFörel. 4: 39 (1887).
Avledn.: galloromansk, adj. (i fackspr.).

 

Spalt G 59 band 10, 1928

Webbansvarig