Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALLER gal4er, sbst.3, äv. GALLIER gal4ier, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(-ler 1784 osv. -lier 1626 osv. — bl. i pl. Möller (1790), Lundell (1893). — gall, pl. -er Vinterbl. 1853, s. 165)
Etymologi
[liksom d. galler, t. gallier till lat. gallus; jfr GALLICISM, GALLIKAN, GALLISERA, GALLISK]
1) invånare (av keltisk stam) i det gamla Gallien; äv. allmännare om kontinentalkelterna överhuvud. Schroderus Liv. 153 (1626). Gallerna .. (hade) banat sig väg över Alperna och gjort sig till herrar i nordligaste Italien. 19Årh. VIII. 2: 46 (1924).
2) (i vitter stil) fransman. Du listige bestjälare / Af Pope, af Young och Gallerne! Thorild (Hans.) 1: 199 (1784).
Anm. Formen gauler, pl. [bildad efter eng. Gaul, galler, Gallien, fr. Gaule, Gallien; till lat. Gallia, Gallien] förekommer hos Kling Spect. Bb 3 b (1735) i bet. ”invånare i det gamla Gallien” o. hos Almqvist Törnr. 1: 151 (1839) i bet. ”forntida invånare i västra England”. Jfr anm. under GALLISK.

 

Spalt G 53 band 10, 1928

Webbansvarig