Publicerad 1942 Lämna synpunkter MANDERA, v. -ade. Etymologi [jfr t. mandieren, fr. mander; av lat. mandare, trol. till manus, hand (jfr MANUELL), o. dare, giva. — Jfr KOMMENDERA, KONTRAMANDERA, MANDAT, sbst.2] (†) anmoda, befalla, påbjuda. OxBr. 10: 329 (1632). VDAkt. 1736, nr 152. Spalt M 221 band 16, 1942 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
