| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MANIAKALISK man1iaka4lisk, adj.; adv. -T.
1) (numera mindre br.) med. motsv. MANI 1: manisk (se d. o. 1). SundhetscollBer. 1856, s. 111. (E. XIV:s vanvett) var af maniakalisk natur. NF 4: 664 (1881). Den maniakaliske pratar, skrattar, sjunger och dansar med lifvad uppsyn. Wretlind Läk. 9—10: 247 (1902). Patient i maniakaliskt anfall. Därs. 265. Gadelius Själsl. 1—2: 172 (1921).
2) motsv. MANI 2: sjukligt l. överdrivet ensidig; överdriven. Ben (Jonson) .. lyckades .. aldrig skapa några värkligt lefvande väsen, utan snarast karikatyrer och .. maniakaliska original. Schück Shaksp. 2: 189 (1916). (Författarinnan har) icke alls .. något drag av pedanteri och maniakalisk ensidighet. SvD(A) 1931, nr 200, s. 7.
Spalt M 241 band 16, 1942