Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANOMETER man1ωme4ter l. -no- l. -nå-, r.; best. -n; pl. -trar.
Etymologi
[jfr t. o. eng. manometer, fr. manomètre; av gr. μανός, gles, tunn, o. METER]
fys. o. tekn. instrument för uppmätning av trycket av gaser, ångor l. vätskor i slutna rum. Vassenius Alm. 1731, s. 31. LB 4: 125 (1904). (U-)Båtens djupläge registreras å manometrar. 2NF 30: 998 (1920). — jfr DIFFERENTIAL-, HÄVAR(E)-, KONTROLL-MANOMETER m. fl. — särsk. bildl.; jfr BAROMETER 2. Den manometer, på vilken det är möjligt att aväsa hyresmarknadens tryck, nämligen procenttalet lediga lägenheter, visar att (osv.). SvD(A) 1931, nr 96, s. 4.
Ssgr (i sht fys.): MANOMETER-LOGG. sjöt. logg som anger ett fartygs hastighet medelst en visare som ger utslag på en graderad, cirkelrund tavla (liksom på en manometer). Hägg PraktNav. 38 (1900). —
-RÖR. ett U-formigt, med en vätska fyllt glasrör tjänande ss. manometer. Fock 1Fys. 158 (1853). —
-SKALA, r. l. f.
Avledn. (i fackspr.): MANOMETRISK, adj. som hör till l. har avseende på osv. manometrar. JernkA 1835, s. 317.

 

Spalt M 263 band 16, 1942

Webbansvarig