| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MARIN mari4n, adj.; adv. -T.
1) (i sht i fackspr.) som har avseende på l. härrör från (osv.) havet, havs-, sjö-. Gynther ConvHlex. (1846). I jämförelse med den terrestra djurgeografien har den marina af flere skäl spelat en mindre viktig roll. Wirén ZoolGr. 1: 409 (1899); jfr b. Målningar .. med marina motiv. SvD(A) 1926, nr 18, s. 13. Den som har en aning om marina förhållanden (vet), vad det betyder (när det blåser 11 sekundmeter). SvD(A) 1930, nr 193, s. 3. — jfr CIS-, SUB-, TRANS-MARIN. — särsk.
a) geol.
α) om avlagringar: som tillkommit l. avsatts i hav. Holmström Geol. 87 (1877). De .. marina lerorna. Andersson Växtv. 6 (1896). Marint grus. Ymer 1898, s. 269. 2NF 37: 743 (1925).
β) i uttr. marin gräns l. strandlinje, om den (linje som markerar den) nivå till vilken havet nått upp under viss geologisk period; (högsta l. översta) marina gränsen, om den nivå till vilken det senglaciala ishavet nådde. Den öfversta marina gränsen. GeolFF 1888, s. 368. Öfversta senglaciala marina strandlinjen. Därs. 1918, s. 849. SvD(A) 1929, nr 350, s. 20.
b) zool. om djur: som lever i havet. Marina däggdjur. Nathorst JordH 789 (1893). Vår marina fauna. FoFl. 1931, s. 199.
2) i sht mil. som har avseende på l. hör till marinen, marin-, örlogs-. Det marina flygvapnet, marinflyget. VFl. 1923, s. 145. Hemliga marina dokument. SvD(A) 1929, nr 258, s. 8. De marina myndigheternas anslagsäskande. Därs. 1930, nr 210, s. 22.
Spalt M 311 band 16, 1942