Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARKIS marki4s, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er; stundom äv. MARKI marki4, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(marches(e) 1819 (: Marcheser, pl.)—1925 (: marchesen, sg. best.). marki 1822 (: Marki’n, sg. best.)—1887 (: markier, pl.). markis 1801 osv. marqui 1896 (: marqui’en, sg. best.). marquis (-qvis) 1627—1837)
Etymologi
[av fr. marquis; jfr eng. marquis, marquess, it. marchese, span. marqués; avledn. av mlat. marcha, gränsdistrikt, inlånat från germ. spr. o. etymol. identiskt med MARK, sbst.1 1 (jfr MARKGREVE)]
utländsk (fransk, italiensk, spansk, engelsk, påvlig) titel för adelsman med rang mellan hertig o. greve. OxBr. 11: 418 (1627). Riarii, som woro Marquiser ifrån Bologna. SvBrIt. 1: 54 (c. 1700). Wulff Leopardi 135 (1913).
Ssgr: MARKIS-KRONA. herald. jfr krona 1. NF (1886). Vallentin London 213 (1912). —
-TITEL. NF 10: 946 (1886). —
-VÄRDIGHET~002, äv. ~200.
Avledn.: MARKISAT104, n. [av fr. marquisat] 2SAH 1: 258 (1801; utan angiven bet.).
1) markisvärdighet. Andersson (1845).
2) (jord)egendom med vars innehav markisvärdighet följer. Tersmeden Mem. 1: 221 (c. 1780). —
MARKISINNA1032, f. [jfr d. markisinde] kvinnlig innehavare av markisvärdighet; en markis’ hustru l. änka. SvMerc. 1765, s. 185. —
MARKISLIG, adj. (numera knappast br.) som hänföres l. hör till l. har samband med en markis o. d. Uggla Herald. 113 (1745). —
MARKISSKAP, n. = markisat 1 o. 2. Björkman (1889).

 

Spalt M 337 band 17, 1943

Webbansvarig