Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARTYLERA, v.; p. pf. -ad (-et).
Ordformer
(martil- 1528. martyl- 1582)
Etymologi
[fsv. martelera; efter mnt. martelen (se MARTLA) med anslutning till MARTYR, sbst.1—2]
(†) martera, pina, plåga; äv. bildl. Göra samwetena ångest och martilera thz. OPetri 1Post. 132 a (1528). Hwem är hårdare martyleret än then frome Hiob? PErici Musæus 5: 121 a (1582).

 

Spalt M 378 band 17, 1943

Webbansvarig