| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MARUFFEL maruf1el, m.; best. -n; pl. marufflar.
(starkt vard.) drummel, lymmel, ”lurk”; i sht använt ss. okvädinsord. SthmFig. 1845, s. 265. Era sabla marufflar, kalla ni de’ för att marschera, hva’? GlädjBlomst. 14 (1902). En sån maruffel till borstare, sade George, — han har ställt in tofflorna till dig i stället för till mig. Essén KessSthm 27 (1916).
Spalt M 380 band 17, 1943