| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MAS ma4s, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. MASER, sbst.1, m.
1) (i vissa trakter) person som rör sig (går osv.) långsamt; senfärdig, lat person, slöfock. Dreng fort, fort skölj’ et Glaasz / Poike, snart ell du får Baasz, / Bödlen (dvs. böveln) må wara Maasz. Lucidor (SVS) 38 (c. 1670). Dalin (1853; ”pop.”). Auerbach (1911). — jfr LAT-MAS. — särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. han (hon) är inte mas, eg.: han osv. är icke ngn senfärdig o. lat person (som man kan se ned på o. d.), han osv. är inte att leka med; äv. uppfattat ss. adj. (jfr 2LUÅ I. 35: nr 3, s. 144 f. (1939)). Efter en så vacker man, som ni, säijer, at jag måste betala halfSiette Carolin, så är Juncker Torbiörn intet mas (dvs. så dålig karl) eller (dvs. heller), at han icke förmår komma ut med de halförarne. Gyllenborg Sprätth. 70 (1737); jfr 2. ”Du skall tro, pojke,” tillade han, .. ”att hafsgubben icke är mas i qväll.” Carlén Rosen 232 (1842). särsk. [jfr sv. dial. dä ä inte mas, det är inte ngt latmansgöra (jfr 2LUÅ I. 35: nr 3, s. 147 (1939)); möjl. eg. vbalsbst. till MASA, v.1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., i fråga om sak, i uttr. ngt är inte mas, det l. det är inte att leka med, det l. det är inte latmansgöra l. ingen bagatell, det l. det är inte småsaker; äv. mer l. mindre oeg. I ungdomen .. har moderns djupa bekymmer lagt sig på hennes hjerta, och sorgen har blekt ut ungdomsrosorna. Sådant är ej mas. Carlén Rosen 379 (1842). Ja så, lille-herrn har varit så pass till sjös, att han vet besked på det att sjön kan gå i stora berg .. — det har inte varit mas då, att vara ute för en sådan liten herre! Dens. Ensl. 1: 18 (1846).
2) (†) snål, gnidig person, knusslare, snåljåp, snålvarg. Intet kan man prætendera at jag och min Hustru alena skola skilja Oss ifrån andra, jag får då heta Mas och Girug, ja obelefvad. SedolärMercur. 2: nr 15, s. 6 (1731). Han tracterar hemma väl dem som honom besöka, är ingen Mass, lånar giärna ock gifwer penningar åt dem som anlita honom därom. Därs. 3: nr 9, s. 4. Den Christine hon är ej mas! Nylander Pennritn. 38 (1843).
3) [möjl. eg. MAS, sbst.2, l. bet. 1 ovan använd i nedsättande bet. ss. okvädinsord] (vard.) skatteindrivare, ”skattmas”. Östergren (cit. fr. 1926). — jfr SKATT-MAS.
(jfr 2) -GRÅT, m. [jfr smulgråt; förleden möjl. urspr. gen. sg. till MAT, sbst.2 (jfr FestskrSöderwall 162 (1911)); senare sannol. anslutet till förleden i mas-hund] (†) = -hund. Min husbonder är fuller rijker, men är rätt een maasgråt. 2Saml. 13: 72 (c. 1690). —
(jfr 2) -HUND, m. [förleden sannol. eg. av annat urspr.; jfr matshund] (†) snål person, gnidare. LLaurentii Nyåhrspr. E 2 a (1618). Finnes ey Foder till Hästen, / Ey Öhl uthi Tunnan och Maat uppå Borde, / Mashund the tå honom (dvs. prästen) wäll kalla strax torde. Törnewall E 6 a (1694). Schultze Ordb. 1989 (c. 1755).
Spalt M 381 band 17, 1943