Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMULGRÅT smɯ3l~grå2t, förr äv. SMÅLGRÅT, m.//ig.; best. -en; pl. -ar; förr äv. SMULGRÅTER l. SMÅLGRÅTER, m.
Ordformer
(smol- 1739—1747. smola- 1627. smul- 1685 osv. smule- 1665—1698. smulu- 1713. -gråt 1627 osv. -gråter 1665—1788)
Etymologi
[ssg av SMULA, sbst., o. -GRÅT; jfr med avs. på bildning fr. pleure-pain, smulgråt. — Jfr SMULGRÅTARE, SMULGRÅTERI]
(vard.) eg.: person som gråter för varje smula han ger ut; småaktigt sparsam l. snål l. gnidig (l. girig) person, snåljåp, girigbuk, gnidare o. d. Hustrun Suarade .. Tin skelm tin kukewåld och smolagråt. DrSimon 13 (1627). Harpagon, den bekanta Smulgråten, som ej törs twätta sig, på det han må spara watnet. Olthoff Plutus 9 (1737). En sådan där smulgråt, som gömmer sina styfrar i strumpsockarna .. i stället för att låta dem löpa med ränta. VBenedictsson (1887) hos Lundegård Benedictsson 414. Martinson ArméHor. 63 (1942).
Ssgr (mera tillf.): SMULGRÅTS-MIN. min kännetecknande för smulgråt; särsk. allmännare, i fråga om oförmåga att se annat än i smått (jfr -sätt). NArgus 1933, s. 47 (allmännare). —
-SÄTT. jfr -vis; äv. allmännare, i fråga om oförmåga att se annat än i smått (jfr -min). (F. W. Scholander) kunde icke tro annat än att alla konstangelägenheter måste behandlas på samma smulgråts sätt som i hans ungdom. Ahrenberg Männ. 2: 281 (1907). —
-VIS. vis l. sätt utmärkande för en smulgråt; jfr -sätt. Crusenstolpe Tess. 4: 358 (1849).
Avledn. (numera bl. mera tillf.): SMULGRÅTSAKTIG. som påminner om en smulgråt(s). Crusenstolpe CJ 2: 199 (1845; ss. adv.).

 

Spalt S 7623 band 28, 1979

Webbansvarig