| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMULA smɯ3la2, om sak r. l. f., om person f.//ig.; best. -an; pl. -or (Mark. 7: 28 (NT 1526) osv.) ((†) -er OxBr. 12: 379 (1618)); förr äv. SMÅLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OxBr. 12: 349 (1612), Nohrborg 637 (c. 1765)) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. småle, SUFinlH 2: 333 (1607), OxBr. 12: 383 (1618)); l. SMÅLE, sbst.1, m.; pl. -ar (Verelius 176 (1681)) l. -er (se ovan).
1) om liten partikel lösgjord från föremål l. torr sammanhängande massa (i sht från födoämne, särsk. bröd), liten bit l. litet stycke; företrädesvis i pl., i sht om rester av bröd o. d. från måltid l. om småbitar av ngt som krossats l. gått l. brutits sönder o. d. Borsta smulorna av bordet. Hon bröt brödet i smulor och gav svanarna. Berget vittrade sönder i smulor. VarRerV 29 (1538). The som liggia illa siuka, och .. plocka effter stickor, spilror och smålor, medh them står mycket illa til. Sylvius Mornay 287 (1674). Scherping Cober 2: 35 (1737; i pl. best., om smulor på bordduk). Hvarje föremål är en verld i miniatyr, icke en smula i en verld. Quennerstedt Agnost. 42 (1888). Sundström dunkade med knutna näven över .. (grammofonen) så att den skiva som för tillfället låg på, krossades i smulor. Kjellgren Smar. 209 (1939). Jag tyckte vi måste äta upp varenda smula av detta dyrt erövrade bröd. Martinson BakSvenskv. 24 (1944). — jfr BRÖD-, KAK-, KORK-, MAT-, NÅDE-, OST-, SKORP-, SMÅ-SMULA. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt; särsk. i ordspr. (små) smulor är också bröd o. i härtill bildade uttr. Smulor äre och Brödh. Grubb 427 (1665). Han faar så lenge efter Smolan, att han mister heela kakan. Celsius Ordspr. 1: 319 (1708). Små smulor och fattiga fränder skall man aldrig förakta. Weste (1807). Små smulor äro också bröd, sa’ fan, slök skräddaren. Landgren Ordspr. 154 (1889). Hellre en liten välsignad smula än ett stort förbannat stycke, som profeten säger. Nilsson Kabb. 58 (1913, 1916).
b) allmännare, om rest av födoämne l. måltid som ges åt hundar (i ä. tid äv. åt tiggare l. fattiga); i sht i pl.; särsk. i Luk. 16: 21 o. i uttr. som ansluter sig till denna text. (Lasarus begärde att få) sleckia sin hwnger vthaff the smolor som föllo vthaff then rike mandzens boordh. Luk. 16: 21 (NT 1526). Kasta en smula till en hund. Auerbach (1913). (Tiggaren) som (på en tavla från renässansen) sträcker ut handen efter smulorna som falla från de sköna damernas bord. Lagergren Minn. 4: 172 (1925).
2) om liten kvantitet av massa l. ämne (i sht födoämne) som inte kan sönderdelas i bitar l. utan tanke på om den utgöres av en bit l. är fördelad i bitar, i sht i sg.; ofta i sådana nekande uttr. som inte en smula, i uttr. betecknande att ngn inte får ngt alls o. d.: inte ett grand l. dugg o. d. Jag har inte en smula hemma att bjuda på. Dricka en smula vatten. Inte få den ringaste smula (mat) i sig. Det har kommit en smula snö. Han har en smula finnblod i sig. Få sig en smula frisk luft. Then rijke fråtzaren .. lät liggia then arma Lazarum för sijn dör, och gaff honom icke een smolo bröd, til at sleckia sin hunger medh. LPetri 2Post. 197 b (1555); jfr 1 b. Vij bidie ödmiukligan, at E(ders) H(erra)d(öme) ville sådana ringa smolor (dvs. tio översända fläsksidor) låta behagha sigh. OxBr. 12: 185 (1617). En prästman blir af bok och tok och ämbets oket qvalder, / Och smålan hans på trögan qvarn vid Babels floder malder. Lohman Vitt. 404 (1727). Den smula grannlåt, som bruden torde hafva på sig, lärer väl svårligen löna mödan (att stjäla). Fahlcrantz Lessing Gal. 33 (1821). Se’n jag (dvs. den finske soldaten) der (dvs. i Västerb.) blödt den svenska sanden röd, / Sitter nu jag här på torgen, sjunger för en smula bröd. Runeberg 5: 18 (1860). Håll (för att ”låta ett mynt försvinna”) på förhand doldt i ena handen ett tjugufemöre, försedt med en smula vax på ena sidan. Hoffman NutidMagi 2: 33 (1883). I skall ha tack, käramor! Ingen smula mer hade jag (dvs. kyrkoherden) väntat från Brändebol (ss. tionde). Moberg Rid 95 (1941). — jfr SMÅ-, SNÖ-SMULA.
3) om liten kvantitet utgörande ekonomisk tillgång l. tillhörighet l. avkastning l. ersättning (äv. i pengar) o. d. i allmänhet; äv. med närmare anslutning till 1, i fråga om mat; i sht i pl.; äv. i sådana uttr. som ha det smått om smulorna, vara ont om smulorna för ngn, betecknande att ngn lever i knappa omständigheter l. har det knalt o. d. (i fråga om mat l. allmännare). Ta vara på smulorna, vara sparsam l. ekonomisk, ekonomisera (i fråga om mat l. allmännare). Hwadh är arghare än öghat, som gråter effter hwario smolo? LPetri Sir. 31: 13 (1561); jfr SMULGRÅT. (Oredliga fogdar) hafwe gifwitt osz (dvs. K. IX) någre småler för thett the hafwe stulitt osz wårtt ifrå. SUFinlH 2: 333 (1607). Rik ej nännes ibland en småla åt fattiga gifva. Nicander Minn. 27 (1769); jfr 1 b. Packa genast ihop sina smulor, och ge sig af; ty är hon (dvs. guvernanten) icke ur huset, innan jag (dvs. frun) återkommer i afton, så (osv.). Carlén Rosen 29 (1842). Riksdagsmannen .. hade .. lyckats spara en smula pengar. Strindberg NRik. 163 (1882). LbFolksk. 55 (1890; i sg., i fråga om mat). Inte väntade jag att du skulle arbeta så mycket och förtjäna stor smula. Schildt StorRoll. 68 (1923). SvHandordb. (1966: ta vara). — jfr MAT-, NÅDE-, SMÅ-SMULA.
4) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (o. 3); i sht i sg.; ofta dels i förb. med liten l. ringa(ste) o. d., dels i nekande uttr. En smula uppmärksamhet, vänlighet, hövlighet, beröm, litet l. lite grann uppmärksamhet osv. En smula sömn. Har du inte den ringaste smula vett (förstånd) i skallen? Har ni inte den minsta smula aktning för en gammal man? Någon liten smula har jag ändå uträttat. En Hoop Antichrister .., vthi hwilkom icke wore then ringeste Smola aff een rättsinnigh och Christeligh Redeligheet. Schroderus Os. 2: 739 (1635). Gud .. låter .. (de fromma) få smaka några smålor af Helgonens bord. Nohrborg 637 (c. 1765). Den smula köksträdgård, som munkarne ännu ha i behåll. Lundquist Aftonl. 27 (1891). (Man strävar efter att) äfven hos det enklaste och fattigaste naturmotiv leta fram de smulor af poesi .., som däri kunna ligga fördolda. Nyblom i 3SAH 8: 284 (1893). Om inte den smulan månsken hade varit, skulle .. (ryttaren) ha haft svårt att skilja stig från mark. Lagerlöf Holg. 2: 277 (1907). God dag! Skulle jag kunna få en smula hjälp av er? Sörlin FruV 34 (1933). Nyberg i 3SAH LXI. 1: 18 (1950: en smula hopp). — jfr NÅDE-, SMÅ-SMULA.
5) i adverbiell (o. predikativ) anv. (oftast liktydigt med: (något) litet, lite grann, något, en aning o. d.); numera bl. föregånget av obest. art. l. pron. någon l. ingen; ofta i förb. med liten; i nekande l. frågande l. villkorlig sats liktydigt med: dugg l. dyft l. grand o. d.; jfr SMUL, sbst.
a) ss. bestämning till adj. l. adv. En (liten) smula religiös, fåfäng, generad, enfaldig, övermodig. Hon känner sig (inte) en smula bättre i dag. Hon klär sig en smula gammalmodigt. Vet Tante, jag tror intet at verlden blifvit hvarken en smula bättre eller sämre nu, än hon var då (dvs. när tant var ung). Hummel Fruarne 26 (1797). En aldrig så liten smula coquett. Almqvist AMay 17 (1838). (Redaktören för den konservativa tidningen) skulle vara osjelfständig, liten smula dum. Strindberg RödaR 127 (1879). Quennerstedt Agnost. 17 (1888: ingen smula harmlösare). (En viss berättelse) är ytterst komisk, men tillika någon smula anstötlig. VL 1899, nr 160, s. 2. Lyckas man inbilla en elak människa att hon är god, blir hon vanligen en smula hyggligare. Bergman JoH 5 (1926). SvLittTidskr. 1960, s. 174 (: en smula mångtydigt).
b) ss. bestämning till verb l. predikativt (ngn gg äv. liktydigt med: i någon mån, i viss utsträckning; jfr 6). Gråta en smula. Tänk en smula på din mor. Snygga till dig en smula, är du snäll. När hon hämtat sig en smula från chocken. Vänta en smula! (Döden) ansar ingen smula / Hwem minder eller mer naturen konstlat på. Brenner Dikt. 1: 178 (1709, 1713). Svärj liten smula sjelf, det skulle alls icke misskläda dig. Almqvist Col. 19 (1835). Fastän mor hennes såg bra ut, så var det likväl intet en smula mot Hedda. Wetterbergh Penning. 338 (1847). Den välvilliga gumman hade en smula samma fel som sälen. Wetterhoff Skog 2: 68 (1887). Smålands-Pelle rätade på sig en smula. Johnson Här 26 (1935). Hon lät .. deltagande — som hade hon tyckt en smula synd om honom. Gustaf-Janson ÖvOnd. 57 (1957).
6) i sg., i uttr. en l. någon smula, ss. bestämning till sbst. betecknande vad ngn är l. blir (t. ex. yrke l. sysselsättning l. person av viss typ) o. angivande att ngn endast i liten utsträckning är det som sbst. anger l. att ngn är en klåpare i l. ”fuskar” i ett yrke osv., ungefär liktydigt med: litet resp. något litet; jfr 5 b. Jag är en smula konstnär på lediga stunder. Hvar läsare som hunnit bli / En smula philosoph till sinnes, / Vet, att (osv.). Leopold 2: 308 (1793, 1815). Jag var en smula brushufvud på den tiden. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 223. I förbigående nämnde hon om Hans därvaro … ”Har det blifvit någon smula människa af den modeplanschen ännu?” frågade han. Hallström NNov. 63 (1912). Han ä ju en smula jurist. Östergren (1942).
7) i sg., följt av sbst. betecknande språk l. vetenskap o. d., i uttr. angivande att ngn har endast liten kunnighet i språket osv.; i obest. numera bl. föregånget av obest. art. l. någon. Den som kan någon smula matematik, vet att (osv.). Till och med jag kan liten smula Grekiska. Polyfem I. 33: 5 (1810). Den smulan italienska han kunde räckte inte långt. Östergren (1942).
8) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (liten) manslem (i sht hos liten pojke); i sht i barnspråk o. använt i tilltal till barn. Dalin (1854).
9) (vard.) ss. smeksamt tilltalsord till flicka l. kvinna, ”stumpa” o. d. (i ssgn FAR-SMULA äv. till man). Ta meij i hand, min smula, / Kom, lätt oss sätta oss bland dessa blomster gula! Bellman (BellmS) 4: 171 (1771). Dalin (1854).
-GRÅT, se d. o. —
-KAFFE. (förr) (billigare) kaffe bestående av söndersmulade kaffebönor; jfr -te. Hedberg Dekker MaxH 13 (1902). —
-OST. (numera föga br.) småpipig hård ost (framställd av rester av en ostmassa l. av ostmassa som före formningen söndersmulas så att luft kommer in mellan kornen); äv. allmännare, dels om ost som lätt smular sig, dels om storpipig ost som gm inblandning av smulig ostmassa blivit ställvis småpipig. Tiockmiölksosten (blir) omycket skör .. och smolas bort; och kallas therföre och Smolost. Broman Glys. 3: 211 (c. 1730). Läggas smulor till en redan upptagen ost, uppstår lätt s. k. smulost. LAHT 1914, s. 506. 2SvUppslB 22: 52 (1952).
Ssg (numera föga br.): smulost-textur. textur kännetecknande för smulost. LAHT 1915, s. 443. SvUppslB 20: 988 (1934). —
-RIS. (i fackspr.) Smulris .. (dvs.) vid tillverkning av risgryn sönderslagna kärnor; används som råvara vid öltillverkning. TNCPubl. 47: 67 (1971). —
-TORV. (i fackspr.) torv i form av smulor utgörande avfall vid torvhantering; jfr torv-smul. JernkA 1858, s. 48. —
-VIS. smula för smula, (med) en smula i taget; äv. bildl. Bremer Sysk. 1: 186 (1848; bildl.). IllSvOrdb. (1955).
B (†): SMULE-KORG. korg med l. för smulor; anträffat bl. bildl., om obetydligt förråd (av ngt). CGTessin (1762) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 83.
Spalt S 7618 band 28, 1979