Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MASKA mas3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Rålamb 13: 52 (1690), SthmModeJ 1847, s. 39).
Etymologi
[fsv. maska, motsv. d. maske, isl. mǫskve, nor. dial. moske, m., fsax. maska, fht. masca (t. masche), feng. max, av ett ä. masc (eng. mash); i fht., feng. o. eng. äv. i bet. ”nät”; möjl. till en ieur. rot mezgṷ, knyta]
om var särskild av de enheter (öglor, rutor o. d.) varav ett stickat, virkat l. knutet (se KNYTA 5 e) föremål (en strumpa, ett fisknät osv.) består. SkeppsgR 1546. 1 Aln Sköta af 300 Masker. Rålamb 13: 52 (1690). Et par .. Silkesstrumpor, hvarpå några maskor gått sönder. SP 1781, s. 1030. Ett .. silkesnät, knutet med så fina masker, att det liknar flor. Almqvist DrJ 421 (1834). Hammarström Sportfiske 38 (1925). — jfr AVIG-, AVKROKNINGS-, BO-, GARN-, KEDJE-, LUFT-, NOT-, NÄT-MASKA m. fl. — särsk.
a) i bildl. anv.; ofta i mer l. mindre utförd bild i sammanställning med nät. KrigVAH 1883, s. 302. Den skeptiske tviflaren, som snärjes in i sin egen personlighets konstigt knutna maskor. Söderhjelm Upps. 126 (1904). Det finns inte en maska i sammansvärjningens långa nät, som inte är väl knuten. Heidenstam Svensk. 1: 263 (1908).
b) i utvidgad anv., om ngt som liknar en maska (i sht ögla, ruta o. d. i föremål som är sammanfogat av metalltråd). Ett pansar, / Sammanvirkadt af gyllene ringar och gyllene maskor. Adlerbeth Æn. 70 (1804). Järntrådduk .. med högst 2 cm. maskor. Bildmark Entrepr. 132 (1921). — Anm. I följ. ex. användes ordet ss. beteckning för: (fisk)nät. Gudh gifue oss fiske ij fänge / .. Gudh giffue oss fiske ij maske / och penningar wthi vore thaske. 2Saml. 9: 160 (1569).
Ssgr: A: MASK-BIT. (mask- 1736—1905. maske- c. 1635) [jfr sv. dial. maskbit, nor dial. moskebit] (i vissa trakter) fisk. trästycke som fästes i en nätslingas maskor för att gm sin tyngd hålla slingan utspänd under bindningen. JHRhezelius (c. 1635) i Fatab. 1915, s. 106. Broman Gl. (1736). FinEtnogrAtl. 22 (1905). —
-BROTT. (i vissa trakter) fisk. reva i fisknät. Barthel Sill 162 (1929). —
-LUPEN, p. adj. om strumpa o. d.: vari ett antal maskor löpt upp på grund av att en maska brustit. Masklupna strumpor. Lenngren (SVS) 2: 224 (1798). —
(b) -RUM, sbst.2 (sbst.1 se sp. 392). (i fackspr.) om utrymme i l. mellan cellvävnader o. d. som gm sin figuration påminner om en maska; jfr -värk. Areschoug TropVäxt. 32 (1905). 2NF 34: 57 (1922). —
-STOLPE. i sht fisk. i knutna (bundna) nät: den del av en maska som sträcker sig över avståndet mellan två (intill varandra liggande) knutar; äv. om detta avstånd; ”varv”. LAHT 1887, s. 164. Själnätet är ett grofmaskigt nät (13—17 cm. maskstolpar). Ekman NorrlJakt 252 (1910). —
-STOPP, r. l. m. handarb. utförd medelst maskstoppning. —
-STOPPNING. handarb. stoppning av trikåvaror, utförd så att stoppen göres i öglor av så vitt möjligt samma form som stickningen. Lundin Kläds. 29 (1888). —
-VÄRK, n. (i fackspr.) om bildning l. figurering i kroppsvävnader, material o. d. som till sitt utseende liknar maskorna i ett nät; jfr -rum. Kjellberg Lymphkärl. 28 (1862; i tungsubstansen). Holmgren ÖronSj. 137 (1925; i tonsillerna).
B (†): MASKE-BIT, se A.
Avledn.: MASKA, v.3, se d. o. —
-MASKAD, p. adj. försedd med l. bestående av (sådana l. sådana) maskor; jfr fin-, grov-maskad. —
MASKIG, adj.2 (adj.1 se mask, sbst.1 avledn.).
1) (†) försedd med l. bestående av maskor. Lind (1749). Schultze Ordb. 3046 (c. 1755).
2) ss. senare ssgsled: försedd med (så l. så beskaffade) maskor; jfr fin-, grov-, stor-maskig m. fl.

 

Spalt M 398 band 17, 1943

Webbansvarig