| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MATERIALIST, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
(†)
1) (i fackspr.) motsv. MATERIAL, sbst. 1: person som tillreder o. blandar råmaterialet vid glasbruk. Schultze PVetA 1762, s. 41.
2) motsv. MATERIAL, sbst. 1 b: person som bereder, förfärdigar o. försäljer droger, kemikalier, mineral o. d.; droghandlare, drogist; materialhandlare; kemikaliehandlare. Schroderus Dict. 156 (c. 1635). Thee, hwilken Ört man kan bekomma utaff Materialister. Roberg Beynon 147 (1697). Hermelin IVetA 1771, s. 29. Dalin FrSvLex. 1: 360 (1842).
Spalt M 493 band 17, 1943