Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MECENAT mes1ena4t l. me1-, äv. MÄCENAT mäs1– l. mä1-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(mec- 1688 osv. mez- 1682. mäc- (mæc-) 1814—1910. -en- 1792 osv. -än- (-æn-) 1682—1736)
Etymologi
[jfr t. mäzenat; till Mæcenas (se MECENAS)]
person som ekonomiskt understöder o. på annat sätt gynnar o. beskyddar litteratur, konst o. vetenskap, konstfrämjare, gynnare; jfr DONATOR. Wexionius Vitt. 386 (1682). Almquist VärldH 5: 303 (1933). — jfr KONST-MECENAT.
Ssgr: MECENAT-EXEMPLAR. (i fackspr.) om exemplar av bok; jfr -upplaga. Ekbohrn (1904). —
-KLASS. (förr) klass l. grupp av ledamöter i Svenska Akademien som invalts i sin egenskap av mecenater. 3SAH XXXVII. 2: 124 (1842). Ljunggren SAHist. 1: 72 (1886). —
-UPPLAGA~020. (i fackspr.) finare upplaga av ett bokvärk, bekostad av l. avsedd för författarens mecenat(er). OoB 1930, nr 12, Anmäl. s. 3.
Avledn.: MECENATISK, adj. (numera bl. mera tillf.) som avser l. utmärker l. härrör från l. står i samband med en mecenat. BL 10: 354 (1844). Mecenatisk frikostighet. 2NF 16: 770 (1911). —
MECENATISM, r. l. m. [jfr eng. mæcenatism] (†) sammanfattningen av de egenskaper som utmärka en mecenat; en mecenats frikostiga, generösa sinnelag o. intresse för litteratur, konst o. vetenskap; mecenatskap. SvLittFT 1836, sp. 327. ASScF 11: Minnestal 1: 11 (1875, 1880). —
MECENATRIS, f. (mæcenatrice, mecenatrice) (†) kvinnlig mecenat. BL 14: 78 (1847). SvBL 3: 102 (1860). —
MECENATSKAP, n. förhållande(t) att uppträda ss. mecenat; gynnande l. understödjande l. beskyddande av litteratur, konst o. vetenskap, konstfrämjande. 2SAH 33: 91 (1861). Det mæcenatskap, Gustaf (III) utöfvade emot sin egen stiftelse (dvs. Svenska Akademien), är så allmänt kändt, att (osv.). Hellberg Samtida 5: 1 (1871). SvNat. 1914, s. 104.

 

Spalt M 526 band 17, 1943

Webbansvarig