Publicerad 1920   Lämna synpunkter
DONATOR dωna3tor2 l. do- l. då-, äfv. a4tor, m.||ig.; best. -n, i best. anv. äfv. utan slutartikel; pl. -er dωn1atω4rer osv.; l. (föga br.) DONATÖR dωn1atö4r l. don1osv., l. 4r, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ordet i sv. med lat. böjning. G. I:s reg. 17: 624 (1545). Nehrman Inl. t. jur. civ. 257 (1729).
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. donator, fr. donateur, af lat. donator, gifvare, vbalsbst. till donare (se DONERA)]
person som gjort (gör) donation(er); gifvare. Andersson Frem. ord (1857). Regnellianum (i Uppsala) .. uppkalladt efter sin donator dr Regnell. Ill. Sv. 1: 159 (1875). Man har exempel på modeller, hvilka uppträda som donatörer till konstakademier. Pauli Konstnärslif 126 (1886, 1913). Under sin lifstid har donatorn betingat sig fem procents ränta å beloppet. PT 1910, nr 89 A, s. 2.
Ssgr: DONATORS-BILD. konst. (i sht i medeltida konst förekommande) afbildning af person som gjort en donation till en kyrka o. d., stiftarbild. O. Rydbeck hos Romdahl o. Roosval Sv. konsth. 162 (1913).
-VAPEN. konst. jfr -BILD. Det finns än i dag i Sverige ett imponerande antal altaruppsatser och predikstolar, hvilkas donatorsvapen eller namnmonogram vittna om (ett storartadt mecenatskap). C. R. af Ugglas hos Romdahl o. Roosval Sv. konsth. 276 (1913).

 

Spalt D 1966 band 7, 1920

Webbansvarig