| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 20 a) -FJÄSA. (†) fjäska med l. för (ngn). GJEhrensvärd Dagb. 2: 187 (1780). Kellgren (SVS) 6: 296 (1790). HSH 3: 69 (c. 1800). —
(I 5) -FORSLA, -ing. forsla l. föra med sig; numera företrädesvis i p. pf. o. ss. vbalsbst. Mankell Fältsl. 854 (1859). —
(I 4) -FRÖJD. [jfr t. mitfreude] (†) = med-glädje. Emporagrius AOxenstierna Dedic. 4 (1655). Wennæsius Klingd. 25 (1678). —
-FÅ, v., -ende; förr äv. -FÅNGA, v.
1) (numera bl. tillf.) till I 5: få med sig; äv. bildl. HSH 2: 204 (1743). PT 1758, nr 47, s. 1. Rydberg 2: 321 (1867; i bild).
2) (†) till I 6 c: få (ngt) jämte ngn annan, få del av (ngt), undfå. SvRStBesl. 1638, mom. 7. Dör någon af de .. Öfverstar som ha Divisioner i Flottan, medfå de den Honneur af sine underliggande som dem efter deras tjenst i lifstiden tilkommit. TjReglFl. 1790, s. 70. —
(I 6 c) -FÅNGE. äv. bildl. Epaphras min medhfånge j Christo Iesu. Filem. 23 (NT 1526). Mentzer Fäng. 58 (1872). —
(I 6 c) -FÅNGEN, p. adj. (numera bl. tillf.) som är ngns medfånge; äv. i substantivisk anv. Tob. 1: 3 (Bib. 1541). —
(I 11, 20 a) -FÅS, v. dep. (†) ge sig i kast l. tagas med (ngn l. ngt). Swedberg BetSwOlycko 60 (1710). —
(I 20 a) -FÄRD. [fsv. mäþfärþ; jfr d. medfærd, isl. meðferd] (†)
1) ngns behandling av ngn l. förfarande mot ngn. Martyrernas ömkelige Medfärdh. Schroderus Os. 1: 133 (1635). Rydberg Frib. 264 (1877).
2) ngns uppträdande l. beteende l. handlingssätt. War likare vtaff .. (drängens) medfärdher på then tijd, ath han hadhe warit her Ture Jönssons budh än idhart. G1R 7: 349 (1531).
3) pregnant: mer l. mindre påfallande sätt att förfara (med ngt) l. uppträda, ceremonier o. d. LPetri 1Post. A 6 a (1555). Fördes Kon. Gustafs och bägge Drottningars lik ifrån Stockholm med slik medfärd och ceremonier, som personernas myndighet .. krafde. HSH 12: 123 (1599). —
(I 12) -FÖDD, p. adj. [jfr d. medfødt, t. mitgeboren] om egenskap o. d.: som ngn besitter redan vid födelsen, som ngn är född med (se föda, v. II 1 k); ärvd; motsatt: förvärvad under livet; äv. bildl. Medfödda anlag. Ett medfött lyte. Han har en medfödd värdighet. Ludvigsson Norman 21 (c. 1550). Then medfödde Synden, then man kallar arff-synd. Emporagrius Cat. C 4 a (1669). Det okufliga och dödsföraktande mod, som är medfödt hos spanioren. Kræmer Span. 118 (1860). Man antager, att ungefär hälften av all dövstumhet är medfödd, hälften förvärvad. Holmgren ÖronSj. 78 (1925). särsk. (mera tillf.) om förmögenhet, titel, rättighet o. d.: ärvd. Lathe vi .. alles våres egne och medfödde inzigler eller signeter .. her neden före att hängia. RA I. 1: 389 (1544). —
(I 11 g) -FÖLJA, v. [fsv. mädhfylghia] dels med, dels utan obj.
1) i eg. anv.
a) om person: vara l. komma med (ngn l. ngt) under en färd o. d., åtfölja, beledsaga, följa med. G1R 26: 814 (1556). Gamble Drotningens medföliande hof. HovförtärSthm 6/1 1593. Almqvist Mål. 37 (1840). särsk. (†) i p. pf. med aktiv bet.: medföljande. Princessinnan med medfölgd Svite. HovförtärSthm 1680 B, s. 614. Crusenstolpe Tess. 5: 269 (1849).
b) om sak: komma l. vara med l. vara bifogad (ngt som sändes o. d.), åtfölja. Faktura medföljer. Wij haffue vndfongit trenne ederss scriffuelser .. mett nagre andre metföliande breff. G1R 9: 133 (1534). Oaktadt förklarande text medföljde. Strindberg NRik. 108 (1882). särsk. (†) i p. pf. med aktiv bet.: åtföljande. Ambrosiani DokumPprsbr. 36 (i handl. fr. 1757).
2) bildl. l. oeg.: uppträda l. förefinnas tillsammans med (ngt) o. d., åtfölja.
a) (†) om konkret ämne. Jernmalmernes och medföljande bergarters beskaffenhet. PH 8: 140 (1766). Rinman JärnH 292 (1782).
b) för att beteckna att ngt åtföljes av l. är förbundet med ngt annat, särsk. ngt som utgör en följdföreteelse: åtfölja, komma i ”släptåg” med (ngt) o. d. De krämpor som medfölja ålderdomen. The förmåner, som Säteris friheten medfölja. Schmedeman Just. 1464 (1696). Hagberg Shaksp. 4: 130 (1848). särsk. (†) i sådana uttr. som allvar, sanning o. d. medföljer ngt, det är allvar, sanning osv. med ngt; hjälp, tröst medföljer ngt, ngt har med sig l. innebär hjälp l. tröst. G1R 1: 279 (1524). Thet är armt snack som inthet alwar medh fölger. SvOrds. C 4 b (1604).
3) följa utvecklingen av (det allmänna händelseförloppet, politiken, kulturen, litteraturen), ”följa med”; numera bl. (tillf.) ss. vbalsbst. SthmFig. 1845, s. 3. Medföljandet i (den tekniska) litteraturen bör ske kontinuerligt. TT 1927, Allm. s. 186.
4) (†) deltaga i (lektion) med förmåga att tillgodogöra sig den meddelade undervisningen, följa med. BerRevElLärov. 1824, s. 100.
(I 11 g) -FÖLJARE. [fsv. mädhfylghiare] (numera bl. tillf.) person som åtföljer ngn (på resa o. d.) l. tillhör ngns följe, följeslagare. G1R 2: 195 (1525). Dalin (1853). särsk. (†) i utvidgad l. bildl. anv.: anhängare; efterföljare. En benempdt rambous Lasse, med flere theris partij och medföliere. G1R 19: 221 (1548). Thorild Gransk. 1784, 1: 53. —
(I 11 g) -FÖLJD. (†)
1) ngt som ngn får med sig, då han lämnar sitt hem, beger sig ut på en resa, till en främmande plats o. d.; äv. oeg. l. bildl. Vardt .. (storken) gifvet såsom medföljd, att välsignelse och trefnad skall städse bo under det tak, der han får ostörd bygga sitt näste. Afzelius Sag. 3: 115 (1841). Holmberg Nordb. 420 (1854). särsk.
(I 11 g) -FÖLJE. [fsv. mädhfylghe]
1) (†) följe (se d. o. 1), sällskap. Phrygius HimLif. 10 (1615). Han wille ochså öfwertala Christjern i Staffansboda till medföllje. VDAkt. 1712, nr 274. Vid slutet af denna månad var Hr Doct: Celsius här, tå jag giorde medfölje at aftaga Runostenarne. Broman Glys. 1: 393 (1724). Hwasser VSkr. 2: 239 (c. 1850).
2) (numera knappast br.) konkret: skara av följeslagare, följe (se d. o. 2), svit, eskort, sällskap. G1R 5: 15 (1528). Kongl. Maÿ:tz och dess höga Medföllies ankombst. HovförtärSthm 1698 A, s. 2093. Sander Marmorlej. 3 (1896). Cannelin (1921). särsk.
a) (†) om enskild person som åtföljer ngn, följeslagare. Eenn deres medfölgie war illa skutinn. SthmTb. 26/8 1597. Schroderus Os. 2: 294 (1635).
b) oeg. l. bildl., om ngt som uppträder l. förekommer tillsammans med ngt l. följer med ngt o. d. För:ne liturgia och allt hennes onde medhfölie i läro, ceremonier och disciplin. RA I. 3: 89 (1593). Dahlgren Herrgårdssl. 217 (i handl. fr. 1800).
1) föra l. bringa l. forsla l. hava (ngt) med sig; äv. med avs. på person: hava i sitt sällskap, taga med sig; äv. mer l. mindre oeg., med avs. på ngt abstr., särsk. nyhet o. d.; äv. i mer l. mindre utförd bild (jfr 2). Tåget medför post. PErici Musæus 3: 60 b (1582). En expres från Stockholm har medfört detta bref til Majoren. Björn DygdYngl. 65 (1794). Från Kant medförde .. (Boëthius) den föreställningen om förnuftet, att detta vore en formell princip, höjd öfver individualiteten. Nyblæus Forskn. I. 2: 240 (1875). Att fru Runeberg .. medförde mig på den tidens musikaliska soiréer. Topelius (1889) hos Strömborg Runebg 3: 198. Ordningsreglerna (för välgörenhetsstiftelsen) tilläto icke, att .. egna möbler medfördes. Hallström Händ. 190 (1927). särsk.
a) med avs. på egendom som medföljer ngn ss. hemgift l. arv o. d. Hustruns i boet medförda förmögenhet. Almqvist AmH 2: 91 (1840).
b) (†) i p. pr. med passiv bet.: medförd; åtföljande. (De resande måste) uppvisa tullsedlar på sitt medförande gods. NorrlS 1—6: 94 (1794). Almqvist AmH 1: 132 (1840).
2) bildl., för att beteckna att ngt åtföljes av l. är förbundet med ngt annat, särsk. med ngt som utgör en följdföreteelse: hava i följe med sig, hava i sitt ”släptåg”, åtföljas av; hava till följd, hava l. draga med sig; föranleda, åstadkomma, förorsaka, vålla; stundom närmande sig dels bet.: innebära, dels bet.: giva. Widekindi KrijgH 447 (1671). Alla deras skått medförde en viss död. Ehrenadler Tel. 843 (1723). Academiskt conditionerande, som fordrade det drygaste arbete och medförde den knappaste lön. VDAkt. 1781, nr 133. Kärleken medför så många besvär. CFDahlgren 1: 66 (1825). Utan tvifvel kunde det hafva medfört stora fördelar, om den unge hertigen af Holstein medföljt Svenska hären (under det ryska fälttåget 1742). Malmström Hist. 2: 327 (1863). särsk.
a) (†) i p. pr. med passiv bet.: åtföljande; jfr 1 b. Bergv. 1: 551 (1703). Utan medförande nytta. Oscar I Straff 143 (1840).
b) om tidsperiod l. tidpunkt o. d., för att beteckna att ngt inträffar under perioden l. vid tidpunkten osv. AOxenstierna 1: 476 (1633). De närmaste dagarna medförde varmt och klart väder. Cederschiöld Riehl 2: 93 (1878).
3) (†) om bärgart, gruva o. d.: innehålla, föra. Sådane torrstenar, som medföra flinta, granat, och skiörlberg. Rinman Jernförädl. 262 (1772). särsk. i p. pr. med passiv bet. HC11H 13: 6 (1697). —
(I 6 c) -FÖRFATTARE. person som författat ngt tillsammans med ngn annan. —
(I 6 c) -FÖRORDNAD, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr förordna 4; vanl. i substantivisk anv. SvTr. V. 1: 38 (1585). Widekindi KrijgH 910 (1671). —
(I 6 c) -FÖRVANT, m.||(ig.). (†) anförvant; bundsförvant, trosförvant, anhängare. Schroderus Dress. 229 (1610). Dens. Os. III. 1: 140 (1635). —
(I 6 c) -FÖRVANT, adj. (†) som är ngns anförvant l. bundsförvant l. trosförvant l. anhängare. RA I. 4: 467 (1598). Schroderus Os. III. 2: 24 (1635). —
(I 6 c) -GESÄLL. [jfr t. mitgesell]
Spalt M 635 band 17, 1943