Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEJRAM mäj3ram2 l. 40, förr äv. MAJORAN, r. l. m.; best. -en; förr äv. MIRJAM, r. l. m. Anm. I sht förr användes äv. den lat. formen majorana. Phrygius HimLif. 50 (1615). (Ekenberg o.) Landin (1893: Majoranaolja).
växt av släktet Origanum Lin.; särsk. i uttr. vild mejram, om O. vulgare Lin., dosta, o. vanlig mejram, om O. majorana Lin., trädgårdsmejram; äv. ss. ämnesnamn, om de ss. krydda (förr äv. ss. läkemedel) använda delarna av växten. VarRerV 57 (1538). Mäjeran medh Salt och Ättickio stött, och lagd på Scorpions styng och beet, heelar them. Månsson Ört. 302 (1628). Mejram i knippor. PH 6: 4378 (1756). I gula ärter lades alltid (på 1870-talet) ingefära och mejram. Linder Tid. 66 (1924). TurÅ 1934, s. 324.
-LUKT. —
-MJÖLKE. (mejram-) bot. växten Epilobium alsinifolium Vill., myrmjölke. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 258 (1901). —
-SMÖR. (förr) salva beredd av färsk mejram o. smör, i sht använd mot snuva. Hoorn Jordg. 1: 287 (1697). Darelli Sockenapot. 76 (1760). —
-VATTEN. (förr) farm. ss. läkemedel använt ”vatten” som bereddes gm destillation av mejram. HT 1900, s. 196 (1555). —
Spalt M 702 band 17, 1943